By Simon Davidsson
DET SENASTE ÅRET har världen varit fokuserad på Rysslands invasion av Ukraina. Utrikespolitik av den magnituden leder alltid till ringar på vattnet, och en sådan ”ring” kan ses i den turkiska utrikespolitiken. Turkiets utrikespolitik har aktivt kopplats till konflikten. Tidigare, innan den fullskaliga invasionen, har landet genomfört vapenaffärer med både Ryssland och Ukraina. Tidigt efter invasionen gick Turkiet in för att försöka vara medlare. Få lär dessutom ha missat det politiska dramat kring den svenska Natoansökan som Turkiet vägrar att ratificera. Turkiet, lett av Recep Tayyip Erdoğan, håller den svenska säkerhetspolitiken i sin hand och förhandlar hårt för att få ut så många fördelar som möjligt ur Sveriges prekära situation. Den turkiska utrikespolitiken tar allt större plats i världen men det är inte bara politiskt som Turkiet fått en nyckelposition, det senaste året har också deras geografiska betydelse för världshandeln blivit aktuell.
Den ryska invasionen har inte bara fått politiska konsekvenser, även världshandeln har skakats om. En av flera följder blev en enorm prisstegring på spannmål, under våren 2022 steg det globala vetepriset med 60 procent. Ryssland och Ukraina råkar nämligen vara världens andra och tredje största spannmålsexportörer. I början av kriget blockerade Ryssland de ukrainska hamnarnas spannmålsexport vilket hade stora ekonomiska konsekvenser. Krisen löstes diplomatisk med hjälp av FN:s och Turkiets förhandlingar med Ryssland under sommaren 2022. Sedan dess har den ukrainska och ryska exporten fortsatt till sjöss. Turkiska förhandlare hjälpte alltså till att lösa handelskrisen men Turkiet är inblandat på ett mycket närmare plan. All maritim handel från Svarta havet passerar nämligen bara något hundratal meter från det turkiska fastlandet, genom Bosporen.
Bosporen med sitt blå glittrande vatten är inte bara en underbar kuliss för alla turister i Istanbul, det är också en flaskhals för handeln. Alla fartyg från Svarta havet måste passera det smala sundet av internationellt vatten genom Turkiet. Alltså med andra ord, all handel från Ryssland och Ukraina, världens andra och tredje största spannmålsexportörer, ska passera genom Bosporen. Skulle trafiken i Bosporen stoppas skulle en sådan händelse drabba ukrainsk och rysk ekonomi hårt, för att inte tala om spannmålspriset på världsmarknaden. Ett sådant stopp skulle, om den blev långvarig, kunna få världsmarknadens spannmålspris att gå upp som en raket. Den svält en sådan prishöjning skulle kunna medföra är inte svår att föreställa sig, men tanken är obehaglig. Det skulle vara oerhört komplicerat och kostsamt att hitta nya handelsvägar för all den spannmål som idag transporteras genom det smala sundet.
I dagsläget skyddas handeln på Bosporen av det snart hundraåriga Montreuxkonventionen, men med ökade politiska spänningar i närområdet bör omvärlden vara uppmärksam. Turkiet har i sin behandling av Sveriges Natoansökan visat att de är beredda till ett minst sagt kontroversiellt beteende för att nå sina mål. Utan att antyda att Turkiet är beredda att bryta internationella avtal så tyder den Svenska Natoansökan på att de nya politiska spänningarna i området kan få oanade konsekvenser. I en framtid med en ny geopolitisk spelplan där spelets regler börjar suddas ut vet ingen vad Erdoğan, Putin eller andra aktörer kan ta sig an. Dessutom visar den senaste IPCC-rapporten att skördarna globalt kommer minska och missväxt kommer bli vanligare. En större global efterfrågan på spannmål skulle öka betydelsen av handeln genom Bosporen.
I ett läge där dessa faktorer sammansmälter: dåliga skördar globalt och osäker geopolitik, kommer den som tar kontroll över Bosporen sitta på ett enormt kraftfullt politiskt vapen. Om inte konflikterna i området börjar trappas ner finns inga garantier mot att de hungriga kommer svälta och de svältande försmäkta i ett globalt maktspel.
By: Simon Davidsson
Photography: Ben Kerckx
