By Marvin Ribohn
Dagens samhälle blir alltmer accepterande gentemot HBTQ-personer, både vad gäller lagstiftning, men även i fråga om attityder i allmänhet. Men trots den positiva utvecklingen finns ett stort motstånd mot HBTQ-rörelsen, och kanske främst mot transpersoner – personer som genom sitt könsuttryck och/eller könsidentitet avviker från den så kallade “könsnormen”.
Mycket av den diskriminering och det hat som kommer till uttryck utgår från fördomar, stereotyper och framförallt okunskap. För att råda bot på okunskap finns emellertid ett väldigt enkelt recept: att lyssna på människor som är mer insatta i ämnet än en själv. I dagens samhällsklimat med utbredda sociala medier finns ett stort fokus på att alla ska få säga sitt – det handlar om att uttrycka sin åsikt och få fram sitt budskap i mediebruset. De få gånger då människor tenderar att lyssna på någon annan är när denna någon är en offentlig person eller en “kändis”. Därför besitter dessa personer genom sociala medier en otroligt kraftfull plattform, där även de kan uppmuntra till just att hörsamma expertis och fakta. Det må vara allas rätt att uttrycka sin åsikt, men ibland kan det vara mer värdefullt att lyssna.
Den nyligen pensionerade basketspelaren Dwyane Wade är en av USAs största stjärnor och förebilder sedan över 15 år tillbaka. Han har vunnit NBA-titlar, OS-guld och har även blivit hyllad för sin karisma och personlighet utanför planen. I april 2019 hamnade Wade emellertid i skottgluggen på sociala medier – men inte för att han hade gjort en dålig basketmatch, eller för att han hade kritiserat andra spelare. Skälet till uppståndelsen var att Wades fru hade publicerat en bild på honom och deras tre barn på Twitter i samband med Pride-festivalen i Miami. Enligt följare på Twitter hade Wade genom detta gjort sig förtjänt av kritik, då han låtit sin ena son klä sig på ett sätt som många Twitteranvändare ansåg vara alldeles för ”feminint”.
Detta ledde till att Wade i november samma år syntes i en rad olika talk-shows där han stolt kungjorde att han hade något att berätta. Han förklarade att hans ena son, samma son som kritiserats för sin klädsel i april samma år, hade förklarat för sin pappa att han äntligen var redo att leva ut sitt sanna jag: han ville klassas som en “hon” och kallas för Zaya, istället för sitt tidigare namn Zion. Wade förklarade framför tv-kamerorna att detta inte på något sätt förändrade hans ansvar som förälder. Det enda rätta, enligt Wade, var att fortsätta att visa sin dotter samma kärlek och att samtidigt lära och utbilda sig så mycket han kunde för att ge henne möjligheten att leva så fritt som möjligt.
Mycket av motståndet och kritiken gentemot transpersoner vi ser idag – bland annat på sociala medier – växer fram utifrån fördomar och stereotyper. Fördomar och stereotyper är inte bara vanligt i dagens samhälle – det har historiskt sett varit livsviktigt för vår arts överlevnad. Att skapa kognitiva genvägar för att kunna kategorisera olika grupper gör att vår mentala kapacitet inte ansträngs lika hårt och att vi enklare kan bearbeta den information vi dagligen tar in. Det finns däremot ett grundläggande problem med fördomar och stereotyper: de är ofta felaktiga.
Fördomar och andra attityder gentemot transpersoner behöver inte nödvändigtvis vara explicit baserade på en medveten fientlig inställning, utan snarare en undermedveten okunskap – man förstår helt enkelt inte riktigt vad transpersoner går igenom. Kanske har man under sin uppväxt aldrig stött på eller reflekterat över HBTQ-rörelsen, och även om man egentligen inte är emot den har man kanske ändå en ogrundat negativ inställning. Detta kan leda till att det är svårt att se på transpersoner som en ”normal” del av samhället på samma sätt som CIS-personer – personer som identifierar sig med sitt biologiska kön – anses vara.
Sociala medier skapar ett grupptänk som gör att vi hela tiden eftersträvar att vara antingen för eller emot någonting, på ena eller andra sidan. Tar vi ett specifikt parti i en fråga kommer vi förmodligen inte kunna ta in motstridiga argument på ett lika nyanserat sätt, utan kanske snarare förenklar budskapet och utnyttjar det på ett sätt som stärker vår egen tes. Därför är det extra viktigt i frågor som rör grupper som man själv inte tillhör att man ibland frågar sig vilken rätt man egentligen har att exempelvis debattera transpersoners rätt till könsbyte.
Det är i detta fall som offentliga personer och “kändisar” har en väldigt viktig roll att spela. Offentliga personer är vår tids auktoriteter och har stor påverkanskraft genom sina plattformar på sociala medier. Därför är det nödvändigt att som kändis, istället för att tänka på sin egen offentliga persona och försöka framstå som en person med ”bra” åsikter, erkänna att man inte vet allt, precis som Dwyane Wade gjorde. Det finns andra som kan mer, och det bästa man själv kan göra är att lyssna och lära sig av dem. I slutändan handlar det ändå väldigt sällan om själva kändisen i fråga, utan snarare individerna som kändisen vill ta ställning för.
Många kan tycka att det låter orimligt att en person önskar att byta kön av den enkla anledningen att de inte förstår hur det känns att inte känna sig hemma i sin egen kropp. Just därför bör man inse vikten av att låta de personer som debatten berör på riktigt komma till tals. För att lära sig, för att kunna föra vidare den kunskapen till andra. Vi lever i en tid där egenskaper som att stå för sina åsikter, kunna debattera och göra sin röst hörd är viktiga. Men i vissa sammanhang är det enda rätta att svälja stoltheten och önskan om att uppfattas som en kunnig individ och inse att ibland är det bäst att bara lyssna.
Illustration: Angelica Halvarsson
Marvin Ribohn
