Av Jakob Bach
Sociala medier har revolutionerat nätverksskapande genom att skapat mötesplatser som saknar både geografiska, socioekonomiska och kulturella gränser, vilket drastiskt minskar avståndet mellan människor. Denna sammanförande aspekt skulle även ha kunnat minska polariseringen, men förvånande nog har det motsatta skett. Runt om i världen har länder nämligen blivit allt mer polariserade, visar ett antal studier gjorda i bland annat USA, Tyskland, Frankrike och Italien, som presenterades på World Economic Forum i januari i år. På samma tema är just i USA skillnaden mellan republikaner och demokrater större än ”at any point in recent history”, enligt en studie från Pew Research Center, som uppmärksammades i samband med presidentvalet 2016.
En gemensam nämnare för dessa länder är att etablissemangskritik, populism och starkare vi-mot-dem tänk fått en avgörande roll. Något annat som karaktäriserar samhällsklimatet är att människor har allt mindre förtroende för varandra, samtidigt som gamla konfliktlinjer blossat upp och idag kanske är skarpare än någonsin. I media har konfliktlinjerna ofta gestaltats som eliten (eller etablissemanget) mot ”folket” och storstad mot landsbygd. Under Brexit-omröstningen 2017, tog exempelvis detta sig uttryck som London-eliten mot resten av landet. Under presidentvalet i USA var det storstäderna på öst- och västkusten mot resterande så kallade ”fly-over-states”.
Samtidigt har användandet av sociala medier under de senaste åren ökat enormt. I Sverige har exempelvis andelen som använder sociala medier ökat från 53% 2010 till 83% 2018, enligt Internetstiftelsens rapport ”Svenskarna och internet”. Utvecklingen ser liknande ut i de flesta industrialiserade länder.
Vilken roll har sociala medier när det gäller den ökade polariseringen? En generell tes är att sociala medier ej är anledning till polariseringen i sig (polariseringen grundar sig i gamla konfliktlinjer), men att de spär på redan etablerade konfliktlinjer och skapar en plattform och miljö där polarisering frodas. En viktig anledning till detta är sociala medier sökalgoritmer. Exempelvis Facebooks sökalgoritmer anpassar innehållet baserat på vad användaren tidigare sett eller gillat, men även på vad andra med liknande intressen sett eller gillat. Därefter sammanför de personer i grupper, sidor och kluster med liktänkande.
Rent politiskt innebär detta att exempelvis högerväljare extremt sällan får upp reklam eller debattinlägg relaterade till vänsterpolitik (och tvärtom). I förlängningen skapar detta en filtrerad version av verkligheten; en miljö där avvikande åsikter och perspektiv försvinner och där personer med samma åsikter isoleras i kluster.
Detta gör att åsikter aldrig nyanseras, utan istället endast förstärks. Samtidigt har det en stark påverkan på processen varför vi tycker vad vi tycker. I en komplex verklighet, grundar sig nämligen våra åsikter och vad vi uppfattar som sant i intuition snarare än resonerande, enligt Jonathan Haidt, amerikansk socialpsykolog vid New York University. När vi ska fatta ett beslut, påverkas vi av vår intuition, som formas av sociala och kulturella influenser. Våra sociala och kulturella influenser fastställs i sin tur av tribalism; vi har en tendens att fastställa våra uppfattningar i relation till grupp eller stamtillhörighet. Därför instämmer människor intuitivt med vad den självdefinierade gruppen tycker.
Den intuitiva beslutfattningsprocessen förstärks på sociala medier på grund av beteendemönstret konfirmationsbias. Med konfirmationsbias menas att när människor väl fått en uppfattning om något, så är de omedvetet selektivt uppmärksamma på sådan information som redan bekräftar deras egen uppfattning om ett ämne. Därför är sannolikheten större att vi tror på en källa för att det bekräftar den uppfattning som vi redan har (det som intuitivt känns rätt), snarare än att vi tror på en källa med ett annat perspektiv, även om det har starkare bevisning. I dagens internetsamhälle med det överflöd av information som finns, väljs de källor som redan bekräftar ens uppfattning ut, samtidigt som motsägande information försvinner ur flödet.
Enligt David Roberts, journalist på den amerikanska nyhetsförmedlaren Vox, är detta en av de viktigaste anledningarna till att dagens internetkultur starkt präglas av tribal epistemology; ett samhälle där epistemologi, läran om kunskap (det vill säga hur vi vet vad vi vet) reduceras till ett tribalt vi-mot-dem tänk. Det vill säga; något är sant eftersom den gruppen som personen identifierar sig med tycker att det är sant.
Vad är då teorin bakom att vi tycker vad vi tycker på grund av intuition och grupptillhörighet snarare än resonerande? Jo, en förklaring är att tribalt vi-mot-dem tänk genom historien varit en viktig aspekt för vår överlevnad, då det funnits evolutionära fördelar med samstämmighet. Ens överlevnad hängde nämligen på att stammen eller gruppens överlevnad, och i denna miljö krävdes det en viss samstämmighet internt. Konfirmationsbias bidrar ytterligare till denna samstämmighet genom att det filtrerar bort information och perspektiv som hotar samstämmigheten.
När interna konflikter minskar hamnar fokus istället på externa konflikter, vilket i den tribala kontexten innebär konflikter med andra stammar. I dagens internetkontext med sociala mediers starkt grupperande algoritmer, kan vi därför se att en samstämmighet inom interna grupper, eller digitala ”stammar”, samtidigt som det går att se en starkare polarisering än kanske någonsin när personer från olika grupperingar väl möts i sociala mediers kommentarsfält. Kommentarsfälten kännetecknas av starkt avvikande åsikter, osaklig debatt, personpåhopp och medvetna missuppfattningar. I dagens internetkontext leder fokuset på externa konflikter till att sociala medier istället för att fungera som demokratiska torg, blivit digitala slagfält.
Detta resonemang bygger på att konfirmationsbias och tribalism alltid format samhället, men att sociala medier skapat en plattform där de får en helt annan betydelse än tidigare; där digital tribalism är tribalism på steroider. Polariseringen på internet påverkas av sociala mediers nätverksskapande algoritmer, genom att de genom att föra samman grupper med liktänkande, effektiviserar positioneringen av våra åsikter i förhållande till andras och olika gruppers åsikter. Sociala mediers filterkontrollerade miljö innebär vidare att politisk opinionsbildning och marknadsföring mer än någonsin handlar om målgruppsanpassning och att utnyttja beteendemönster kopplade till grupptillhörighet. Beteendemönster såsom konfirmationsbias och tribala tankesätt både förstärks och ökar i betydelse opinionsbildningsmässigt.
Detta resonemang har en teoretisk rimlighet. Det finns dock fortfarande frågetecken. Ett sätt att testa tesen att sociala medier ökat polariseringen har nämligen varit att jämföra personer som använder sociala medier med en testgrupp som inte använder sociala medier och sedan jämföra hur stor polarisering inom dessa grupper är.
När detta undersökts visar vissa studier motsatta samband; polariseringen är störst hos de som använder sociala medier som minst, nämligen amerikaner som är äldre än 75 år. Detta visar exempelvis en studie gjord av forskare från de högt ansedda universiteten Stanford och Brown i USA. En viktig aspekt och förklaring till resultatet kan vara att digitala nyheter och digital information endast utgör en relativt liten del av nyhetskonsumtionen – fortfarande är nyhetskanaler såsom tv och tryckta tidningar relativt starka, vilket visar att det finns en stark polarisering även utanför de sociala medierna.
På det stora hela krävs det fortfarande mer forskning, samtidigt som frågan kring digital tribalism troligen bara kommer bli mer och mer relevant i framtiden. Faktum är att många futurologer till och med förutspår att algoritmerna kommer att bestämma mer och mer åt oss; till slut menar en del att det kommer ta över helt och avskaffa efterfrågan kring exempelvis marknadsföring. Vilken roll kommer digital tribalism få i den världen?
Illustration: Johanna Bergkvist
Jakob Bach är frilansskribent med särskilt fokus på journalistik och kommunikation och med stort intresse för utrikespolitik, filosofi, lingvistik, socialpsykologi och historia. Förutom skrivandet, studerar han för tillfället tyska och förlagskunskap, löper, dricker starkt kaffe, snubblar mycket, och köper för dyr öl.
