Av Ylva Holmberg
Toner av hopp. En längtan som blev till. Strimmor av ljus. En tid där mycket varit möjligt. Vi är många som hoppats och trott. Att mörker skulle bli ljus, fattigdom till välstånd och krig till fred. Plötsligt har det dock infunnit sig en oro och rädsla inför framtiden. Vad är det som vi står inför? Vad är det som komma skall? 2018 står inför dörren, men vad är det som väntar?
Låt oss titta tillbaka på året som gått. Ett händelserikt år. Det har skett saker som fått oss att känna att världen är på väg i en annan riktning, än den vi tidigare trott. Mycket positivt har legat oss i fatet och vi har bland annat fått ta del av en revolutionerande kampanj som kallades för #metoo. En kampanj där framförallt kvinnor delade med sig av historier som aldrig tidigare kunnat komma till dagens ljus, eller som inte tidigare fått berättats. Det har getts möjlighet att belysa svåra frågor kopplade till subtila men även mer uppenbara könsstrukturer. Det visade sig även att Sverige, ännu har mycket kvar att arbeta med. En positiv kampanj som ingav hopp för många, inför det framtida bygget av vårt gemensamma samhälle. En kampanj som vittnade om hur långt vi kommit och om att positiv förändring kan ske.
I denna kampanj fanns det dock också kvinnor som inte hördes. Det finns kvinnor och män som varje dag utsätts för människohandel och lever i en grym vardag, som få av oss känner till. Det kan också handla om historier kopplade till övergrepp i hederns namn. Dessa historier kan inte alltid komma fram. Det skulle i vissa fall få livshotande konsekvenser för de inblandade. Dessa människor behöver dock också ges en röst och historierna bör få lyftas fram. Det förebyggande arbetet kopplat till sexuellt våld av denna grad är viktig på alla nivåer, för alla människor, där många olika verkligheter behöver få lyftas fram. Frågorna behöver också lyftas globalt. Vi har kommit långt, men än det finns mycket kvar att jobba med.
En annan fråga som lyftes till agendan var demokratiska värden och det styrelseskick många av oss länge tagit för givet. #Metoo visade på den kraft som det fria ordet kan uppbära och de revolutionerande krafter som kan vinnas därur. Samtidigt såg vi en ökad inskränkning av det fria ordet och hur den klara rösten kunde vara ett hot i en alltmer polariserad värld. En värld där makt och kontroll gick före förtroende och enighet. Vi såg hur en Amerikansk president blev vald och hur denna gradvis utmanade det som vi kallar för demokrati. Frågor om krig och fred, yttrandefrihet och censur, samt frågor om alla människors lika värde, föddes plötsligt i ett nytt ljus. Ett ljus många av oss hade hoppats tillhörde det förgångna. Demokrati, mänskligt värde och friheten att själv välja våra liv är dock värden vi aldrig ta förgivna. Det är frågor vi hela tiden måste komma ihåg och tillvarata, för att de ej ska förtvina.
Helt plötsligt står världen inför en ny era. Det hopp som väckts till liv motas bort. De krig som släckts och de murar som rivits, är helt plötsligt åter på agendan. Miljöhot, globala finanskriser, och massförstörelsevapen, hotar nu en hel värld. Rädsla och olikhet riskerar att slå ut kärlek och vision. Historien gör sig påmind och vi är många som känner oro. I en global värld gör sig frågor om ”vi och dem” påminda. Både genom ökad polarisering, men även inför gemensamma, förestående hot. Frågan blir vilka epitet, som alls blir nödvändiga. Människor fördrivs och olikheter betonas, mer än likheter. Vi ser enorma människoströmmar på flykt och de som saknar hem och medborgarskap. De som står utanför samhällets skydd och trygga vrå. Samtidigt är det plötsligt mer tydligt än någonsin; hur ”vi och dem” inte längre är relevant, i en tid då vi står enade som ett gemensamt ”vi”, emot globala hot. Vi bör inte enas i fråga om nation, ursprung, eller klass. Dessa hot förestår istället en hel värld och förenar oss som mänsklighet. Det blir plötsligt viktigare än någonsin att stå upp och bevara; det som en gång byggts upp, utifrån det som historien velat lära. Vi hälsar det nya året välkommet. Vi hoppas på en tid och ett år, där rädsla, oro och oenighet, förbyts mot kärlek, trygghet och enighet. I en långsiktig kamp för det fortsatta bygget av det arv som vi alla gemensamt förvaltar. För oss och för kommande generationer.
