Av Per Kåks
Hur städers utformning skapar osynliga gränser mellan människor har under de senaste åren fått allt mer medial uppmärksamhet. Ofta hamnar fokus på det som kallas exkluderande design – när offentliga utrymmen utformas för att hålla oönskade beteenden eller personer borta. Detta kan vara i form av att man placerar ut bänkar med många armstöd eller förser utomhusytor under tak med metallpiggar för att förhindra att människor sover där. Upprätthållandet av sociala gränser mellan människor blir dock som tydligast när de byggs om till fysiska murar. Under de senaste decennierna har fenomenet gated communities, inhägnade bostadsområden, ökat markant. Dessa är byggda för att med hjälp av murar, övervakade ingångar och vakter skapa en strikt kontroll över vilka som har tillträde till ett område. Gated communities är ett fenomen som ökat i många länder, bland annat i USA där denna bostadsform idag huserar omkring tio procent av befolkningen.
Parallellt med framväxten av inhägnade bostadsområden har mediernas rapportering om kriminalitet i Europa och USA förändrats drastiskt. Dagliga beskrivningar av mord, rån och andra våldsbrott har utmynnat i en utbredd rädsla för brott och en tro på att incidensen av våldsbrott ökar. När tidskriften Time i slutet av 90-talet uppgav att 800 000 barn årligen rapporterats försvunna i USA utbröt panik. Detta kom att speglas i en nationell enkät, där så mycket som tre av fyra föräldrar uppgav sig vara rädda för att deras barn skulle kidnappas av en främling. Sanningen om brottsincidensen ligger dock långt från denna mediebild – statistiskt sett har det snarare skett en kontinuerlig minskning av brott i USA och övriga västvärlden. Enligt den stora amerikanska studien NISMART låg under slutet av 90-talet incidensen för stereotypiska barnkidnappningar i USA, där barn bortförs av okända människor, snarare strax över 100 per år. Verkligheten rimmar med andra ord illa med de rädslor som finns och förstärks av media.
Den sjunkande brottsstatistiken har dock inte hindrat den amerikanska medelklassen från att segregera sig i skyddade områden. Parallellt med den förändrade mediebilden av kriminalitet har denna tendens snarare blivit allt starkare och det har skett ett skifte i var och hur den amerikanska medelklassen väljer att bo. 70-talets framväxande trend med murar och inhängningar kring semesteranläggningar och bostadsområden för pensionärer i framförallt Kalifornien och Florida spreds under 80-talet till välbärgade villaförorter i Texas, Arizona och stora delar av nordöstra USA. Resultatet blev det vi idag känner som gated communities som nu innefattar drygt tio miljoner hushåll i USA. Detta är mer än tre gånger så många som för tjugo år sedan, och de boende tillhör inte längre bara landets rikaste skikt.
En forskare som studerat framväxten av gated communities och deras påverkan på det amerikanska samhället är antropologen Setha Low. Hon argumenterar för att byggandet av avgränsade och inhägnade bostadsområden går hand i hand med en outtalad samhällsuppdelning baserad på etnicitet. Djupt rotade fördomar leder till “white flight” – där en vit medelklass söker sig till områden med personer som liknar dem själva. De familjer som tidigare levt i villaförorter dominerade av en vit och välbeställd medelklass har börjat uppleva dessa områden som allt mer osäkra i takt med att de fått en etnisk diversifiering. Low menar att en sådan diversifiering är kopplad till en minskad känsla av att kunna relatera till personerna som bor i närområdet och därmed en ökad misstänksamhet mot sin omgivning. Viljan att skydda sig själv, sin familj och sina ägodelar från en upplevd otrygghet driver dessa människor att flytta till områden med större homogenitet och därmed större upplev trygghet.
Om en samhällsdiskurs som spelar på rädslor driver människor till inhägnade bostadsområden, får de det de söker när de väl kommit dit? Enligt de intervjustudier Low genomfört i ett flertal gated communities i New York och San Antonio så behålls tvärtom ofta rädslorna innanför murarna, vilket bland annat tar sig uttryck i att det finns en utbredd misstro mot både besökare och inhyrd säkerhetspersonal. Denna misstro fick en enorm uppmärksamhet i februari år 2012 när Trayvon Martin, en afroamerikansk gymnasiestudent på besök i ett inhägnat bostadsområde i Sanford i Florida, sköts till döds av en av de boende. Motivet till händelsen har i efterhand beskrivits ha lösa grunder, och Barack Obama kopplade händelsen till rasprofilering i ett tal några månader senare.
En annan drivande faktor till att människor söker sig till inhägnade bostadsområden är enligt Robert Putnam, professor i statsvetenskap vid Harvard University, att det amerikanska samhället har ett ständigt sjunkande socialt kapital i form av minskat engagemang i civilsamhället, en lägre vilja att hjälpa andra och mindre interaktion grannar emellan. Även Putnam kopplar detta till den ökade misstro som uppstår hos en del av populationen när bostadsområden diversifieras. Han menar även att det lätt bildas en spiral där minskat socialt kapital motiverar människor att söka sig till inhägnade områden, och att dessa områden i sin tur göder en kultur av än mer isolering och avskärmat privatliv.
Den samhällsdiskurs som spelar på rädslor frambringade av media, tillsammans med ett minskat samhällsengagemang och förlorad tillit till omgivningen, är processer som skapar gated communities. Dessa inhägnade bostadsområden kan diametralt nog även vara bidragande faktorer till att samma processer upprätthålls och intensifieras. Vad denna negativa spiral i framtiden kommer att leda till i det sociala och urbana landskapet återstår att se. Kanske bidrar murar kring bostadsområden till att sociala gränser ökar, och kanske synliggör de bara gränser som funnits där sedan tidigare. Den viktiga frågan för det amerikanska samhällets mellanmänskliga tillit och jämlikhet är hur dessa gränser kan brytas när de en gång väl gjutits fast i betong.
