Av Caroline Bark
Många talar om USA som ett väldigt polariserat land där retoriken mellan republikaner och demokrater växt sig allt hårdare. En av få saker som republikaner och demokrater verkar kunna enas om är att desinformation och s.k. fake news spelar en central roll i splittringen. Däremot har de naturligtvis helt olika bild av vilken typ av information som går under kategorin fake news. Det finns republikaner med Trump i spetsen som ryter “fake news” åt senaste valresultatet medan demokrater hävdar att ifrågasättandet av valets giltighet representerar konspirationsteorier sprungna ur desinformation. Liknande låter det i många andra frågor. I enlighet med detta, beskyller respektive sidor varandra för att vara outbildade och rent av korkade som låter sig luras av sådan vilseledande information. Ett vanligt synsätt är att “om de bara vore mer intelligenta och välinformerade, så skulle de se saker klart och hålla med mig!”. Men är det nödvändigtvis så, att kunskap och “intelligens” skyddar dig från desinformation och gör dig klarsynt?
En av flera forskare som frågat sig det här är professorn Dan Kahan. Han önskade undersöka huruvida polariseringen kring klimatfrågan korrelerar med människors så kallade “vetenskapliga intelligens”. Deltagarna i undersökningen utgjordes av demokrater och republikaner som fick utföra ett test bestående av dels logiska frågor, ämnade att mäta deltagarnas förmåga att resonera och dels frågor rörande grundläggande vetenskap. Den sammanlagda poängen av rätta svar gav ett mått på “vetenskaplig intelligens”.
Det tidigare nämnda stigmat att okunnighet och dumhet är orsaken till “felaktiga åsikter” kan upplevas som särskilt etablerad just när gäller klimatfrågan. Förekomsten av klimatförnekare förklaras ofta med den enkla anledningen att de är vetenskapligt okunniga och därmed inte mottagliga för vetenskaplig bevisföring på ämnet. Om det vore den enkla förklaringen, kan det antas att polariseringen borde minska med en ökad vetenskaplig intelligens. Att deltagarna med hög förmåga att resonera och mycket kunskap inom vetenskap borde tendera att hålla med varandra i den vetenskapliga frågan som klimatfrågan är. Men resultatet visade på motsatsen.
Hos procenten som fick sämst resultat på testet ansåg omkring 33 procent att det finns solida bevis för klimatförändringar orsakade av människor, nästintill ingen polarisering mellan demokrater och republikaner kunde påvisas. Men polariseringen växte med bättre testresultat. Hos den procent som presterade bäst på testet var polariseringen total. För demokrater med högst uppmätt vetenskaplig intelligens hade andelen som trodde på klimatförändringar orsakade av människor höjts till nästintill hundra procent medan motsvarande siffra för republikaner föll till omkring tjugo procent. Samma mönster uppvisades i andra vetenskapliga frågor, såsom tron på big bang och evolutionsteorin. Även när Kahan undersökte akademisk utbildningsgrad inom vetenskap uppstår samma fenomen, åsikterna splittras mer med högre utbildningsgrad.
I en nation där det verkar omöjligt att unisont definiera en sanning, vad som är information och vad som är desinformation kan det vara fördelaktigt att inte alltid stirra sig blind på var sanningen faktiskt ligger. Kanske krävs det att vi ibland lyfter blicken för att försöka enas om varför vi inte håller med varandra. Poängen med denna studie är inte var sanningen ligger (även fast den naturligtvis ligger i att klimatförändringar existerar). Poängen är att om okunnighet är det enda problemet borde åsikterna konvergera mot en sanning varthän den ligger. Men när den inte gör det borde demokrater och republikaner kunna enas om att motståndarna inte alltid bör pekas ut som okunniga och därefter få kalla handen utan vidare diskussion.
Något som delvis kan förklara studiens resultat är fenomenet motivated reasoning. Det är ett resonerande som gör människor mer mottagliga för information som bekräftar deras verklighetsbild, snarare än det som faktiskt verkar stämma… Och när det gäller motivated reasoning är det utbildade och intelligenta människor som ligger i framkant.
I en intressant studie utförd av Ashley Jardina från Duke University ställdes amerikaner med varierande mattekunskaper inför olika matteuppgifter. Själva matematiken var identisk i de olika problemen men texten runt omkring var olika. Exempel på uppgifter var allt från beräkning av hur effektiva vapenlagar är för att förebygga brott till hur bra en dagkräm fungerar. Resultatet visade att desto bättre man var på matte desto mer fel räknade man när svaret inte stämde överens med ens övertygelse. Deltagarnas kompetens försämrade alltså deras förmåga att se klarsynt och lösa problemet.
Liknande tendenser har gestaltats i amerikansk politik ett flertal gånger. Ett exempel är teorin om att Obama inte föddes i USA, som cirkulerade för några år sedan. En studie utförd av Ashley Jardina från Duke University undersöktes vita, manliga republikaners ställning till teorin- och det visade sig att de som trodde mest på teorin var de högst utbildade inom politik. Samma samband påträffades gällande teorin om att Obamas sjukvårdsreformer skulle innebära dödsstraff för oskyldiga vårdtagare. Det visades dessutom att de som var mest utbildade inom politik var minst benägna att uppdatera sin syn efter det lagts fram bevis mot den. Skrämmande nog blev de faktiskt ännu mer övertygade om deras åsikter efter det.
Studierna jag återgett innebär inte att information och utbildning är fel väg att gå för att råda bot på desinformation och konspirationsteorier. I Kahans studie undersöktes endast klyftan mellan republikaner och demokrater, inte fördelningen mellan människor som tror på klimatförändringar och inte. Därmed är det svårt att dra några slutsatser på ett generellt plan. Hur som helst kvarstår att kunnighet och intelligens inte leder till immunitet mot felaktiga föreställningar utan kan istället, i och med den starka övertygelse som ofta kommer med det vilseleda ytterligare. Eventuellt kan studier som dessa ändå bidra med att vidga människors tankesätt kring hur desinformation får fäste. Genom att inte ytligt avfärda motståndarsidan som rakt av korkad, utan undersöka människors motiv att vidhålla en åsikt kan kanske en djupare insikt nås. Möjligtvis kan det minska avståndet politiska motståndare emellan och göra informationens väg enklare. Eller så kan tävlingen om vem som skriker fake-news högst för att sedan vända dövörat till fortgå, det verkar ju inte vara några problem att sysselsätta sig med det.
Bild: David Gomes
