Av Gabriella Borg Bruchfeld
Lika tragikomiskt det nu ses att hitta på en pamflett med instruktioner gällande den perfekta hemmafruns beteenden kommer vi minnas de konstiga diskussionerna veganer utstod år 2021. Tiden när tropen naiv, bortskämd och hysterisk vegan användes flitigt som slagträ i vad som förväntades vara en lättsam argumentation. Ilskan ursprungen ur kognitiv dissonans som skapades efter upptäckten att argumenten inte var lika enkla att avfärda som frågaren initialt trodde. Att den världsfrånvända veganens uppsåt inte var att få uppmärksamhet utan att de ändrade livsvalen grundande sig i djurrättsaktivism. Om du som läsare har lyckats komma över ett gammalt exemplar av Uttryck kan du, istället för att förargas över det som kan kännas som påhopp av meningsmotståndare i dagens kulturella hegemoni, förundras över 2000-talets pinsamma syn på djur och djurhållning.
Nedan följer åtta märkliga (tillika vanligt förekommande) frågor och påståenden en vegan hanterar på en daglig basis och de svar en formulerar i huvudet en halvtimme efter konversationen är över. Uttalandena görs av närstående som bekanta, obildade som bildade. Häng med och fascineras över den blinda fläck som en gång i tiden täckte västvärldens inhumana behandling av djur.
1. Om du bara äter växter, hur får du då i dig tillräckligt med protein?
Skulle du fråga gorillor, elefanter och noshörningar samma sak? Dessa ståtliga varelser verkar kunna bygga muskler utan den obligatoriska söndagssteken, vilket borde innebära att någon liten protein kan hittas i växtbaserad mat.
2. Vad kommer hända med alla djuren om vi slutar att äta dem? Det kommer ju bli fullt på gator och torg.
Det är köttindustrin som inseminerar våra djur samt tvingar dem att producera en mängd kullar som gränsar till fysiskt omöjligt att bära. Enligt djurrättsaliansens rapporterande, slaktades 118 miljoner djur på svenska slakterier under året 2020. Om vi skulle sluta inseminera djur och fortsätta äta djur i den takten som de konsumeras i nuläget kommer detta problemet vara löst inom ett år.
3. Jag äter bara svenskt kött (samt den tillhörande tystnaden till följ av den uteblivna komplimangen som förväntas)
Djurrättsaliansens avslöjande kring den inhumana och olagliga behandling som djur får utstå på KRAV-märkta gårdar i Sverige genererar inte samma konfettiregn som vissa verkar tro. Att det 2019 avslöjades att Guldfågeln, som själva beskriver sig som ett av de bästa företagen i Sverige när det kommer till kycklingproduktion, hade skållat kycklingar levande på sin fabrik på Öland sänker validiteten i påståendet ytterligare.
4. Vi har alltid ätit kött. Människor behöver kött.
Äntligen ett påstående som grundar sig i någon slags fakta. Människan har ätit djur och det har varit en del i våra hjärnors utveckling. Om människor behöver kött år 2021 är mer tveksamt. Vi klarar oss mer än tillräckligt på icke animaliska livsmedel. Det enda som saknas i en sådan kost är vitaminet b12, vilket kan intas i tablettform. Jag förstår att det måste vara en pers att öppna en burk och ta en tablett om dagen. Det är även ganska utmanande att som kalv behöva ha på sig en stålmask, som Bane i Batman hade tyckt var obehaglig att beskåda, för att kontrollera den naturliga instinkten att dia från moderko. Det är nämligen så för att vi människor ska få dricka vårt glas mjölk till pannkakorna måste vi se till att alla mjölkkor ständigt är nyförlösta och sedan skilja den nyfödda kalven och komamman åt, under hjärtskärande skrin från båda parter.
5. Hur mycket vegan är du? (följs av en rad frågor som testar hur långt en är villig att gå i sin veganism)
Jag ser inte djur som mat men jag har ett intresse av att fortsätta existera, så ja, om jag var på en öde ö, Kalle, så skulle jag äta vad som fanns att tillgå där. Jag svårt att se att detta extrema exempel gör det moraliskt försvarbart att använda värmelampor så att hönor, precis som många andra fåglar endast får en kull av fågelungar under vår och sommarhalvåret, luras tro att det konstant är parningstid och därmed producerar fler ägg. Att de avlas för att föda fram en onaturlig mängd ägg där deras kroppar totalförstörs av den enorma bördan klingar inte heller helt bra i skällan.
6. I Kina äter folk katt och hund.
Detta är ett perfekt exempel på whataboutism: en taktik som används för att skifta uppmärksamheten från frågan som diskuteras till något som personen finner mer moraliskt avigt. Detta för att slippa ta ansvar över sitt beteende och undvika att svara upp på utmanande argument. Det personen inte förstår, när detta verktyg tas upp ur argumentationsverktygslådan, är att de gräver gropen de står i djupare då detta argument, att det finns dem som behandlar djur ännu värre, i själva verket är grundat i rasism. I olika kulturer ses olika saker som mat. Något som vissa lägger på grillen är förbjudet att äta för somliga. Djur som vi skjuter i huvudet med bultpistol för att lägga lite slött på en hamburgare ses som heliga av andra. Bara för att en grupp ser vissa djur som husdjur betyder inte att de är moraliskt högtstående i relation till andra grupper. Om en anser att en tillhör en mer civiliserad befolkning baserat på maten som konsumeras, har den inställningen en rasistisk under, över och mellanton.
7. Måste du alltid prata om veganism?
Denna fråga uppkommer i princip alltid efter att frågaren själv tagit upp ämnet, berört x antal punkterna på denna lista utan att påverka veganens inställning. Jag, personligen, är totalt ointresserad av att prata om ämnet med människor som inte genuint vill öka sin kunskap i frågan.
8. En kaka skadar väl inte? Nu när jag har bakat.
Jag ser som sagt inte animalier som mat. Fika är bland det finaste vi har men om kakan är smaksatt med kycklingfoster och ko-sekret måste jag artigt men bestämt tacka nej.
Vad som kan ses som extremt i denna artikel 2021 kommer förhoppningsvis vara prydligt upphängda tavlor i framtidens åsiktskorridor. Vi kommer att mötas där, skåda och förundras över den bestialiska behandling av djur som avbildas på dessa tavlor. Vissa av oss kommer att påbörja nya tavlor att sätta upp längre ner i korridoren. Andra kommer att tänka att tavlorna alltid har suttit där och att de nya tavlorna som målas är extrema. Också detta ska passera.
Av Gabriella Borg Bruchfeld
Illustration: Mireia Lundquist
