Fotboll är världens största sport och en brobyggare mellan olika kulturer, nationaliteter och länder. Sedan engelsmännen började arrangera organiserade fotbollsmatcher i slutet av 1800-talet har fotbollens betydelse vuxit och spridit sig. Fotbollen ger hopp och livsgnistan till ett fattigt barn i en av Rio de Janeiros ovänligaste favelor. Den möjliggör otroliga klassresor för de fattigaste på Saharas slätter. Det är fotbollen som skapar kulturella utbyten mellan öst och väst, och mellan dåtid och nutid. Fotbollen förenar världen. Det finaste och ädlaste som går att vinna inom fotboll är FIFA World Cup, världsmästerskapen (VM) som anordnas vart fjärde år. Från det att de snörar på sig fotbollsskorna för första gången är det varje spelares dröm att en dag få lyfta segerpokalen till skyn. VM innebär en månads berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan där endast ett land i slutändan koras till världsmästare. Klassiska fotbollsländer som Tyskland, England och Italien har alla arrangerat fotbolls-VM vid ett eller flera tillfällen. Hösten 2010 utsåg Fédération Internationale de Football Association (FIFA), den ledande världsorganisationen inom fotboll, vilka länder som skulle få arrangera fotbolls-VM 2018 och 2022. En av de tippade förhandsfavoriterna var England. Men om Rysslands arrangörskap av mästerskapet 2018 fick människor att sucka av irritation, var det endast en bagatell jämfört med den vrede som väcktes över hela världen när det förkunnades att Qatar hade tilldelats mästerskapet 2022. Hur kunde detta land, med varken fotbollstradition eller fotbollskultur, tilldelas fotbollens finaste evenemang? Svaret har sex bokstäver: pengar.
Qatar är en monarkisk enhetsstat som enväldigt styrs av emiren och dennes familj. Den nuvarande ledaren är Tamim bin Hamad Al Thani, som har styrt landet sedan 2013. Politiska partier samt opposition är otillåtna, och inga allmänna och fria val har hållits i Qatar under landets moderna historia. Regeringen utses på mandat av emiren, vilket har föranlett att ministerposterna exklusivt har tilldelats familjemedlemmar, släktingar och vänner till emiren. Kvinnor och män har samma rättigheter vad gäller rösträtt, men det är enbart en pappersformalitet då inga val har anordnats (trots löften från den föregående emiren Hamad bin Khalifa Al Thani). Andra grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet gäller så länge de ej används i politiskt syfte.
1904 bildades det internationella fotbollsförbundet FIFA med syftet att låta de olika ländernas fotbollsförbund samarbeta och tillsammans avgöra den fortsatta utvecklingen för fotbollen. Inom FIFA är det den exekutiva kommittén som har beslutandemakten kring vilka som ska tilldelas arrangörskapet för världsmästerskapen. Kommittén består av 24 personer från olika länder. Av de 24 personer som kommittén utgjordes av hösten 2010 har i dagsläget sju tvingats avgå på grund av att de har dömts eller anklagats för korruption. En av dem är Mohamed Bin Hammam från Qatar. FIFA har stängt av honom på livstid från all samrörelse med fotboll, och det är även han som blivit utpekad som den som ”köpte” världsmästerskapen 2022. Det har rapporterats från brittiska medier om att ett dussintals utbetalningar ska ha skett från Bin Hammam till andra delegater inom den exekutiva kommittén. Exempelvis ska han ha gjort flera insättningar på totalt 1,6 miljoner dollar till bankkonton kopplade till Jack Warner, tidigare vice president av FIFA, både före och efter omröstningen. Efter hans avstängning har dock Qatar och dess organisation för världsmästerskapen förnekat relationer med Bin Hammam.
Ända sedan Qatar tilldelades arrangörskapet för världsmästerskapen 2022 har det riktats kraftig kritik mot landets uppbyggelse av den essentiella infrastrukturen, som konstrueras enskilt för världsmästerskapet. Likt andra oljerika länder består Qatars arbetskraft till stor del av arbetskraftsinvandring från exempelvis Indien, Nepal och Bangladesh. Ofta utnyttjas dessa arbterare, i huvudsak män, under slavliknande förhållanden. När de anländer till Qatar beslagtas deras pass och andra identifikationshandlingar, i syfte att de ej ska avvika. De tvingas till ständigt arbete, och de har inga möjligheter att byta arbetsplats. Det händer även att utbetalningen av löner dröjer flera månader. Flertalet arbetare är skuldsatta till följd av att de tvingats betala en avgift till jobbagenturer i sina hemländer för att kunna få arbete i Qatar, och denna avgift kan variera från allt mellan 500 och 4300 dollar. Arbetare blir dessutom ofta lovade en större månadslön från jobbagenturen än den de senare får. När arbetare har poängterat denna skillnad mellan utlovad och faktisk lön har det hänt att de hotats med att skickas tillbaka till sina hemländer.
Det är en elegi att de styrande inom den internationella fotbollen har frångått att fylla sitt huvudsakliga syfte: att ena och förena världen kring den finaste av idrotter, till att istället ha genomkorrumperats och styrts utifrån egoistiska principer. Girigheten ska inte få förminska och förinta den kollektiva och globala styrka som existerar inom fotbollen.
