Den kommande amerikanske presidenten Donald Trumps sätt att uttrycka sig har kritiserats på många sätt för att vara rasistiskt, sexistiskt och för att dra ner det politiska samtalet till en bottennivå. Hans svårtolkade utfall om Nato sänder chockvågor som når långt utanför landets gränser, och kan komma att förändra den amerikanska relationen till Europa i grunden. Innebär det här spiken i kistan för Nato?
Det hela började i våras. I en intervju med The New York Times sa Trump att USA står för en alltför stor del av kostnaderna inom Nato. Det påståendet är inte kontroversiellt i sig, många har sagt det före Trump – men han tog det ett steg vidare genom att hävda att Nato är en föråldrad organisation. Trump hävdade i intervjun, ord för ord, att Nato inte har anpassat sig till den nya verkligheten efter kalla krigets slut; ”I think NATO is obsolete, and I think that – because I don’t think – right now we don’t have somebody looking at terror, and we should be looking at terror.”
I en uppföljande intervju under sommaren argumenterade Trump dessutom för att USA borde villkora sitt stöd till sina Nato-allierade enbart till de som har bidragit tillräckligt mycket till alliansen. På journalistens fråga ifall USA skulle hjälpa ett baltiskt land vid en eventuell rysk attack svarade Trump att ”I don’t want to tell you what I’d do because I don’t want Putin to know what I’d do.” Trump ville alltså göra en dygd av oförutsägbarheten– att inte säga vad USA skulle göra vid en attack.
Trumps uttalanden bryter helt mot alliansens viktigaste fundament, den så kallade artikel 5 om kollektivt försvar. Artikel 5 säger att om ett Nato-land angrips ska det ses som en attack mot alla andra alliansmedlemmar. Om det finns något som kan leda till Natos upplösning är det att artikel 5 inte tas på allvar. Om ett angripet Nato-land inte får hjälp från de andra medlemsländerna försvinner trovärdigheten för alliansens kollektiva försvar. Trumps uttalanden innebär en helomvändning från vad alla tidigare amerikanska presidenter har stått för angående Nato, ända sedan organisationens uppkomst 1949, republikan som demokrat.
Om Trumps uttalande skulle få realpolitiska konsekvenser skulle endast ett fåtal av Natos medlemsländer kunna förvänta sig att få hjälp av USA vid ett väpnat angrepp. Inom alliansen har man infört ett mål om att ett medlemsland måste spendera minst två procent av landets BNP på försvaret. Endast fem av alliansens 28 medlemmar – USA, Storbritannien, Polen, Grekland och Estland – når i dagsläget det målet. Oron för ett väpnat angrepp är störst i Baltikum. De flesta politiska analytiker är visserligen överens om att det är väldigt osannolikt att Ryssland skulle starta ett fullständigt krig i Baltikum. Men till skillnad från tiden före Krim existerar risken likväl.
I slutet av september svängde Trump helt plötsligt i frågan om huruvida Nato var förlegat. Nu menade han istället att han stödjer alliansen fullt ut. Trumps utspel gör det svårt att veta om han över huvud taget har någon politik, eller hur länge en eventuell politisk hållning skulle gälla innan han byter åsikt igen. Osäkerheten gör att ingen helt kan lita på USA, vilket i förlängningen skadar trovärdigheten ytterligare för försvarsalliansens kollektiva försvar.
Att Trump vann valet kom som en överraskning – även för honom själv. Han står helt oförberedd inför presidentrollen. Det här kommer med stor sannolikhet göra honom handlingsförlamad i en allt mer svårhanterlig värld. Ett handlingsförlamat USA är i sin tur förödande för Nato och Europa måste förbereda sig på att ta hand om sin egen säkerhet. Det blir dock en svår nöt att knäcka när många europeiska länder lider av stagnerande ekonomi. Det nya instabila säkerhetsläget i Europa gör att vi kan vänta oss mer resurser till försvaret, men också ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU. Vi kommer också se politiska ledare göra allt de kan för att hålla god min när Trump tillträder som president – allt för att hålla ihop Nato. Av det vi ser i dagens allt mer osäkra värld finns det inte något som på allvar skulle kunna ersätta det tomrum som Natos död skulle lämna efter sig. Konkreta lösningar på politiska problem lyser med sin frånvaro när Trump, världens snart mäktigaste makthavare, tänker nytt.
