Av Robert Andersson
Jag drömmer om att finna kärleken en dag,
Och vänner som åker på färd
När stoltheten lyser av ”Det här är jag”,
Och en särskild att dela glädjen med
Men sedan jag inom mig söker ett hål,
Ett mörker över mig sköljs
Andras blickar i magen såsom en nål,
Och i ensamhet drömmarna döljs
Jag drömmer om att resa hela världen kring,
Där alla är mätta och ler
Där törsten är släckt och det inte regnar in,
Där välfärd har givits till fler
Men när jag i lokalen ska lägga min röst,
Omvärldens åska jag inom mig hör
Mot rädsla och fara söker jag tröst,
Och med detta drömmarna dör
Jag drömmer om att träffa min bror igen,
Göra allting som vi gjorde förr
Gå till dansen i parken, äta middag sen
När han släpps framför bojornas dörr
Men sedan ordet blev farligt och pennan ett svärd,
Och i motstånd hans tanke försjunka
Är han inlåst och borta och sviken och tärd
Och med åren drömmarna drunkna
Jag drömmer om att sitta i gräset intill,
Min kärestas ljuvliga sång
Där barnbarnen skrattar och tiden står still,
Såsom det varit en gång
Men när ofreden kallar jag packar min säck,
Och barnbarnen löftet mitt synar
Min kärestas sång är fylld utav skräck,
Och med kriget drömmarna tynar
Det äro drömmen jag drömmer om,
När längtan och kärlek jag inom mig hör
Och fastän kampen om drömmen är lång,
Är linan till drömmen så skör
Det äro drömmen jag drömmer om,
När ödet är ovisst om hur det ska bli
Drömmen jag söker för jag ska ta mig dit
Och vägen är c’est la belle vie
Illustration: Josephine Karlsson
Robert Andersson is a romanticist that have spent three days climbing the Alps to find a flower that turned out to be ugly. He returned from his adventure to study Peace and Conflict combined with History. He has three dreams: to contribute something positive to society, to feel the real wild nature and to end up in a little farm cottage, writing poems to whoever needs a little fairytale.