Av Ebba Holmström
Afrika. Ja, känn lite på ordet: Afrika. Vilken bild har du av Afrika?
En del tänker på safari, röd jord och kvinnor i färgsprakande klänningar som bär vatten på huvudet. Andra gör associationer till krig, fattigdom och smutsiga sjukhus på landsbygden. Bilderna av Afrika varierar men återkommande är att det finns förlegade uppfattningar av att allt är likadant överallt. I samband med att mitt intresse för Afrika har ökat så har jag också blivit alltmer frustrerad över vilken otroligt stor okunskap det finns om världens näst största kontinent. En stor komplexitet förminskas alltför ofta till en ensidig och simplifierad bild. Afrika kanske snarare skulle kunna liknas vid en mosaik – ett vackert konstverk med ett stort djup och bredd när man väl tar sig en extra titt. En mångfacetterad och unik verklighet som varierar utifrån både synvinkel och åskådare. Jag har hittills bara besökt fem av 54 afrikanska länder, varav Tanzania, Burkina Faso och Etiopien under längre perioder. Därmed tänker jag inte ge mig på det omöjliga uppdraget att fylla världens största kunskapslucka, men jag kommer härmed dela med mig av tre små mosaikbitar som jag hittills fascinerats över i mitt 24-åriga liv.
Kulturell och etnisk mångfald
Först och främst är den kulturella och etniska mångfalden i Afrika enorm. Uppskattningar visar att det finns omkring 3000 olika etniska grupper på kontinenten – dessa med egen historia, språk och tradition. I Tanzania talas till exempel 128 olika språk vilket framstår som lite i jämförelse med Kameruns hela 280 olika språk. Som svensk kan det vara svårt att förstå detta med etnicitet och vad det innebär för individer som lever i ett och samma land och för folkgrupper som lever över landsgränser. Det som dock är viktigt att tänka på är att dagens gränsdragningar härstammar från den koloniala historien och hur Afrika de facto delades upp mellan européer under Berlinkonferensen 1884. Den etniska mångfalden trycktes in i den strömlinjeformade versionen av att ha nationalstater à la Europa. Den abnorma indelningen av länder innebar därmed att vissa folkgrupper delades upp på varsin sida landsgräns och grupperades ihop med andra grupper under formeln: ett folk, en nation. Det skulle kanske gå att likna vid att stå och måla stora svarta streck i den fantastiska mosaik som under århundraden formats i ett dynamiskt samspel. Indelningarna har givit uppenbara konsekvenser och skapar utmaningar än idag. Jag måste erkänna att jag inte kan sluta leka med tanken på hur Afrika hade sett ut idag om kontinenten hade fått utvecklas utan inflytande från kolonialmakterna.
Panafrikanism
För det andra är panafrikanism intressant att reflektera över i relation till den etniska mångfalden. Panafrikanism är en filosofisk idéströmning som ursprungligen uppstod bland afrikansk diaspora i Amerika och Västindien. Idéströmningen belyser den afrikanska enheten och menar att det finns en självklar kulturell och politisk gemenskap mellan människor av afrikanskt ursprung. Många som var engagerade i rörelsen bidrog till att göra påtryckningar för att kräva självständighet från kolonialmakterna. År 1963 bildades Organization of African Unity (OAU) med syfte att fungera som en samarbetsorganisation för afrikanska självständiga stater. Organisationen har med tiden omvandlats och går idag under namnet Afrikanska Unionen (AU). Exempel på några stora panafrikanska ledare är Kwame Nkrumah (Ghana), Julius Nyerere (Tanzania), Haile Selassie (Etiopien) och Thomas Sankara (Burkina Faso). Dessa ledare lyfts till skyarna än idag under benämningar som till exempel “Father of the Nation” och “the Conquering Lion”. Att det finns klart uppenbar kritik mot många av ledarnas styre ses mellan fingrarna i relation till de symbolfigurer de blivit för afrikansk enhet och självständighet. I olika afrikanska länder har jag flertalet gånger hört folk säga “we Africans” och fått förklaringar som ”in Africa we do and think like this…” varpå jag lite försiktigt undrat om personen i fråga verkligen vet om så är fallet i HELA Afrika. Det tog ett tag innan jag insåg att detta sätt att uttrycka sig på kan vara ett slags uttryck för panafrikansk identitet och att det för vissa kan kännas mer naturligt att identifiera sig till den afrikanska enheten och sin egna folkgrupp, än till de stater som européerna grundade.
Religiös symbios
Slutligen är det oerhört intressant att reflektera kring religionens roll i Afrika. Islam, kristendom och olika typer av traditionell religion är vida utbrett över kontinenten. Ibland kombineras även traditionell tro vid sidan av islam eller kristendom. Återkommande i de länder jag hittills har besökt är att de allra flesta är helt oförstående när man förklarar att de flesta svenskar inte tror på något alls. Det finns liksom inte ens på kartan att inte vara troende, då är man väl inte riktigt klok? Många identifierar sig med en religion, även om det så klart finns olika grader av hur djupt troende man är. Det som är mest fascinerande kring detta är hur människor som tillhör olika religioner lever sida vid sida med stor tolerans för varandra. I Sverige och Europa ökar islamofobin i hög takt och i andra delar av världen blir kristna förföljda. Då är det fint att se imamen och pingstpastorn i en liten tanzanisk stad som kramas och skojar med varandra när de stöter på varandra på gatan. Denna stora respekt och förståelse för ens medmänniskor har jag sett både i Tanzania, Burkina Faso och Etiopien. Jag tycker att dessa länder är föregångsexempel som andra delar av världen skulle kunna lära sig från när det kommer till mänsklig tolerans för oliktänkande.
Jakten på den försvunna kunskapen
Etnisk mångfald, panafrikanism och religiös symbios är bara tre små ynka exempel av den mångsidiga mosaiken. I Afrika ryms en stor bredd och diversitet av i princip allt – bilden är ofta dubbel då positiva och negativa trender kan ske parallellt bredvid varandra. De senaste åren har det talats om att 2000-talet är Afrikas århundrade, att det är nu som det gäller. Om detta ska bli verklighet måste det dock bli enklare att få mer djupgående och lättillgänglig information om denna komplexa kontinent. Världens största kunskapslucka fylls inte automatiskt i den svenska skolan och det finns stora brister i nyhetsrapporteringen från Afrika. Tyvärr är kunskapen inte särskilt lättillgänglig och ingen, förutom kanske jag, kommer trycka upp Afrika-information i ditt ansikte. Om du stannar upp och beundrar mosaiken så kommer du dock se att den har så mycket mer att erbjuda om du bara tittar lite närmre.
Låt oss fortsätta jakten på mer kunskap om Afrika!
–
Fem fun facts
- Demokratiska Republiken Kongos landareal är ungefär lika stor som hela Västeuropas.
- Den etiopiske kejsaren Haile Selassie hette under tiden som kronprins Ras Tafari Makonnen. På 1930-talet utvecklades en rörelse på Jamaica där de hade en gudomlig syn på kejsaren av Etiopien, rörelsen fick namnet rastafari. Att Etiopien inte koloniserades och förblev självständigt hyllades och Haile Selassie ansågs vara helig. De välkända rasta-färgerna grönt, gult och rött har tagits från den etiopiska flaggan.
- Rwanda har världens mest jämställda parlament med 61,3% kvinnliga ledamöter.
- Användning av plastpåsar är förbjudet eller beskattat i mer än 15 afrikanska länder. I Rwanda, Kenya och Tanzania är plastpåsar helt förbjudna. I Rwanda kan du bli dömd till fängelse eller böter på runt 50 000 rwandiska franc (ca 61 USD). I Kenya kan du få böta upp till fyra miljoner kenyanska shilling (ca 50 000 USD) eller få fyra års fängelse. (Tips: ta INTE med dig plastpåsar om du reser till dessa länder!)
- År 2018 bytte Swaziland officiellt namn till Eswatini, eller Kingdom of Eswatini, då kungen tröttnat på att landet ofta blev förväxlat med ’Switzerland’ i internationella sammanhang.
Cover photo: Mon Œil
Ebba Holmström har nyligen avslutat kandidatprogrammet i freds- och utvecklingsstudier vid Uppsala universitet. Hon är en nyfiken person med stor kärlek för kaffe, naturupplevelser och svenskt godis. Ebba har tidigare gått en ettårig folkhögskolekurs i Tanzania, gjort en fältstudie (MFS) i Burkina Faso och gör just nu praktik i Etiopien. I framtiden vill hon jobba med frågor som rör Afrika och har som mål att någon gång hinna besöka alla afrikanska länder.
