//

Jämställdhet, modernisering och nationell identitet i Malaysia

Av Anna Knoph När Yasmin Ahmads film Sepet hade premiär i Malaysia år 2004 var den mycket kontroversiell i sitt hemland och mötte hård kritik från landets statliga radiokanaler. Filmen är kontroversiell eftersom den ifrågasätter landets syn på könsroller, klasstillhörighet och den malaysiska nationella identiteten. Sedan sjuttiotalet har muslimska malaysier, som utgör ungefär 60 procent av befolkningen kommit att betraktas som ”riktiga” malaysier inom politiken. Samtidigt som Malaysia industrialiseras och influeras av västerländska narrativ styrs landet till stor del efter Malaysias traditionella islamiska principer. Detta ställs i kontrast till bilden av det moderna Malaysia som växer fram och väcker frågor

Av Anna Knoph

När Yasmin Ahmads film Sepet hade premiär i Malaysia år 2004 var den mycket kontroversiell i sitt hemland och mötte hård kritik från landets statliga radiokanaler. Filmen är kontroversiell eftersom den ifrågasätter landets syn på könsroller, klasstillhörighet och den malaysiska nationella identiteten. Sedan sjuttiotalet har muslimska malaysier, som utgör ungefär 60 procent av befolkningen kommit att betraktas som ”riktiga” malaysier inom politiken. Samtidigt som Malaysia industrialiseras och influeras av västerländska narrativ styrs landet till stor del efter Malaysias traditionella islamiska principer. Detta ställs i kontrast till bilden av det moderna Malaysia som växer fram och väcker frågor om vad det innebär att vara en malaysisk kvinna. Frågor om hur en modern kvinna i Malaysia ska förhålla sig till en patriarkal struktur är högaktuella.

Följande artikel analyserar Yasmin Ahmads film Sepet som i samband med premiären väckte starka reaktioner från statliga radiokanaler i Malaysia för att inte representera ett verklighetstroget Malaysia. Titeln Sepet (”mata sepet”) kan översätts till ”snea ögon” och syftar till det stereotypiska ansiktsdrag som kineser associeras med. Dramat illustrerar ett gränsöverskridande kärleksförhållande mellan den muslimska malaysiska flickan Orked och den kinesiska pojken Ah Loong. Filmen avviker från nationella stereotyper av malaysier och kritikerna menar därför att den avviker från verkligheten på ett provokativt sätt. 17-åriga toppstudenten Orked drömmer om att flytta till England för att påbörja sina universitetsstudier samtidigt som hon förälskar sig i den två år äldre Ah Loong, som jobbar svart i en videobutik. Orked vill studera för att kunna vara självförsörjande. Hon är inte beroende av en make för att få ekonomisk stabilitet och därför kan hon vara selektiv angående vem hon vill inleda en kärleksrelation med. Dock anses det opassande för en flicka i hennes ställning att ingå i en relation med Ah Loong eftersom han varken tillhör hennes samhällsklass eller kan räknas som en “riktig” malaysier.

I en scen när Orked blir tilldelad ett stipendium för att börja plugga på universitet i England hamnar hon i konflikt med sin bästa väns pojkvän. Han kritiserar Orked för att hon dejtar Ah Loong: ”You’re just a stupid Malay girl who think you’re too good for your own race!”. Utlåtandet belyser att jämställdhetsfrågan är problematisk i Malaysia. Vidare visar citatet att det finns en spänning mellan olika etniska grupper i Malaysia och att det är kontroversiellt att dejta utanför sin egen etnicitet. Orked kontrar dock utlåtandet med: ”For generations, Malay men have been marrying outside their race… Now when a woman wants to do it, everyone’s flapping”.

Svaret tyder på att Orked är frustrerad över hur en patriarkal samhällsstruktur hotar hennes identitet som muslimsk kvinna i ett mångkulturellt och modernt Malaysia. Det finns en spänning mellan att vara malaysisk kvinna i ett postkolonialt 2000-tal och att samtidigt förväntas leva upp till bilden av den traditionella muslimska kvinnan. Ah Loongs och Orkeds relation utvecklas vidare i uppföljningsfilmerna Gubra (2006) Mukhsin (2006). Ahmads film vill förmedla att det går att vara muslimsk malaysisk kvinna även om hennes val av pojkvän inte matchar samhällets förväntningar.   

Utöver att Ahmad belyser genusaspekten illustrerar hon i Sepet även den kulturella och etniska variation som finns i Malaysia. Karaktärerna är flerspråkiga och skiftar konsekvent mellan malajiska, kantonesiska, peranakan-malajiska, hokkien och engelska. Genom att visa en variation av språk och minoritetskulturer inom Malaysia utmanar Ahmad den politiska föreställningen om att ”malaysisk” är att vara etnisk malaysier och muslim. Denna politiska föreställning är endast några decennier gammal.

År 1957 förklarades Malaysia självständigt från Storbritannien. Efter självständigheten initierades en industrialiseringsprocess i landet för att slå sig in på den globala marknaden. Samtidigt som detta skedde åtog sig makten uppgiften att under sjuttio- och åttiotalet konstruera en nationell malaysisk identitet. ”Malaysisk” blev då synonymt med muslimsk. Detta beslut tog inte någon hänsyn till att Malaysia sedan länge varit ett multikulturellt samhälle som dessutom har en kolonial historia. Istället för att beakta se dessa faktorer valde regeringsmakten att se långt tillbaka i historien för att hitta “det malaysiska”. Man spårade sina rötter till 1400-talet och återinförde det  hegemoniska islamiska styre som brukats. Motiveringen var att islam skulle fungera som en moralisk stöttepelare för befolkningen att falla tillbaka på under tider av västerländskt inflytande och industrialisering. Islamiseringslösningen ignorerade dock det faktum att Malaysia har en lång historia av både buddistiska och hinduistiska inslag som påverkat landets kultur och som fortfarande utövas. Under 1900-talets andra hälft skedde även en markant arbetskraftsinvandring från Kina till Malaysia, och etniska kineser utgör nu en fjärdedel av befolkningen. Följden av att använda islam som malaysisk identitetsmarkör blev att andra etniciteter och religioner exkluderades från den nationella identiteten hos en befolkning som sedan länge haft en interkulturell bakgrund. Försöket att skapa nationell samhörighet blev därmed en paradox eftersom det snarare delade upp befolkningen ytterligare.

Sepet visar att en intersektionell analys är avgörande för att förstå genuskategorier, klasstillhörighet och nationell identitet i ett mångkulturellt samhälle som Malaysia. I sin film lyckas Ahmad stilfullt illustrera konflikten där den politiskt framtagna bilden av vad en malaysier är kontrasteras mot den faktiska verkligheten. Hon belyser hur den nationella identiteten krockar med dels Malaysias historia och dels med nya ideal om vad det innebär att vara “malaysisk”. Genom att inkludera ett kvinnligt perspektiv visar hon hur denna konflikt även skapar särskilda förutsättningar för kvinnor. Troligen bidrog detta till att filmen mötte hård kritik från malaysisk radio, samt att filmen har vunnit åtta priser på nationella och internationella filmfestivaler.

Av Anna Knoph

Bild: Anna Knoph