Såhär blir du lurad av livsmedelsindustrin!
Nu blir det fest! Låt oss fira hur både konsumenter och politiker låter sig luras till att fortsätta svälja socker! Idag är det jag, Karine, som bjuder på tårta och saft. Vadå, är det inte med sötsaker man brukar fira? Varsågoda!
Jag tänker inleda festen med ett litet tal.
Nu för tiden är det allmänt känt att en för hög sockerkonsumtion utgör en stor hälsofara. Förra året skärpte Världshälsoorganisationen (WHO) sin rekommendation för daglig sockerkonsumtion till max tio procent av det dagliga energiintaget, och helst inte mer än fem procent. Organisationen har också lyckats visa på en direkt koppling mellan socker och fetma, vilket i sin tur ökar risken för sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärtinfarkt och olika cancerformer. Därutöver har WHO kunnat visa på att ett barn som dricker en enda läskburk om dagen löper 60 procent större risk att drabbas av fetma, oavsett barnets vikt och övrigt kostintag.
Nästan 60 procent av världens vuxna lider idag av övervikt eller fetma, och över 200 miljoner barn är drabbade av samma sjukdomar. Bara i Västeuropa är fetma och övervikt orsaken till omkring 320 000 människors död varje år. Fortsätter vi leva som vi gör idag förutspår WHO att 2,7 miljarder vuxna kommer vara överviktiga år 2025. Hur många fler människor ska behöva lida och dö till följd av en för hög sockerkonsumtion?
Innan vi fortsätter ska ni väl ta en bit tårta till?
Forskaren och drogspecialisten Serge Ahmed jämför den nuvarande sockersituationen med det förhållande många hade till tobak på 60-talet. Trots att många då insjuknade till följd av alltför hög tobakskonsumtion minskade inte efterfrågan på cigaretter. Politikerna gick inte heller in och reglerade cigarettkonsumtionen, samtidigt som tobaksindustrin gavs utrymme att fritt kunna marknadsföra sin hälsofarliga produkt.
Det är även högst gynnsamt för försäljningen om produkten man säljer (slumpmässigt valda exempel: tobak och socker) är beroendeframkallande, alltså om produkten liknar en drog. De senaste åren har flera studier visat på hur beroendeframkallande socker är. Hjärnan reagerar på socker på ett sätt som kan liknas vid kokain. Särskilt om vi ser till den dopaminökning båda substanserna ger. I båda fallen ökar hormonnivån snabbt vid de första tillfällena, men förlorar successivt sin effekt – alltså krävs ständigt en högre konsumtion. Serge Ahmed hävdar till och med att socker kan vara mer beroendeframkallande än kokain. Han har i sin forskning kunnat bevisa att labbmöss i 80 procent av fallen väljer socker framför kokain.
Nu smakar tårtan bittert och jag har förstört festen.
Det är även värt att notera att bearbetade produkter har mycket högre marginalvinster än obearbetade produkter. Det förklarar varför det tillverkas och säljs just denna typ av produkter. Och eftersom denna vinst uppenbarligen står i strid med allmänhälsan, har livsmedelstillverkare med hjälp av lobbyister utvecklat olika strategier för att kunna fortsätta sälja sina produkter i lugn och ro.
* *
Strategier som livsmedelsföretagen använder sig av:
Betala forskare!
Forskare betalas för att leda studier som vittvättar socker och minskar livsmedelsföretagens negativa rykte. Den medicinska tidningen JAMA har avslöjat att The Sugar Research Foundation, en handelsförening för sockertillverkare, på 60-talet betalade ut motsvarande 450 000 kronor till forskare vid Harvard universitet för att bevisa att fett, och inte socker, var den främsta orsaken till fetma och andra fetmarelaterade sjukdomar.
Främja idrott!
En annan strategi för livsmedelsföretagen är att finansiera idrotts- och hälsoinsatser, så som statliga program som främjar hälsa och motion i skolan. Enligt en artikel i British Journal of Sports Medicine saboterar dessa program “effektiva statliga interventioner som införandet av skatt för läsk och reklamförbud för skräpmat”. Att finansiera dessa program är lönsamt för företagen eftersom det kostar mycket mindre än andra, mer effektiva, åtgärder.
Skyll på konsementerna!
“Det finns ingen ohälsosam mat eller dryck, bara ohälsosamma och hälsosamma dieter”. Så lyder FoodDrinkEuropes – den största lobbyorganisationen inom den europeiska livsmedelsindustrin – slogan. På det sättet läggs ansvaret för konsumenternas hälsa på konsumenternas egna axlar. Samma ansvarsförflyttning sker med argumentet att man får äta vad som helst så länge som man motionerar och bränner kalorier. Dock har studier kunnat visa på att den effekt motion har på vår vikt i själva verket inte är särskilt betydande.
Smart marknadsföring!
En beprövad strategi för livsmedelsföretagen är att betala mataffärer för att de ska placera det egna varumärkets produkter på hyllkanter eller i ögonhöjd, eller sälja produkterna till kampanjpriser. Vissa strategier, som att använda sig av varumaskotar, riktar sig särskilt mot barn. Barn är attraktiva kunder eftersom de är oerfarna, trogna och snabba inlärare. Dessutom kan de påverka föräldrarnas inköp. Enligt en fransk studie tillmötesgår mer än 80 procent av föräldrar deras barns önskningar i mataffären.
Infiltrera EU!
År 2010 publicerade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) en studie som påstod att det inte finns något samband mellan socker och fetma. Värt att nämna är att 13 av de 21 näringsexperterna i myndigheten hade anknytning till livsmedelsföretag som Nestlé, Danone, Kellogg’s, Coca-Cola, Ferrero, med flera. Studien användes som den huvudsakliga källan när EU-kommissionen år 2010 slog fast att det inte fanns någon anledning att lagstifta om vilken sockerhalt matvaror får innehålla.
Samma år röstade EU-parlamentet om huruvida det skulle införas en obligatorisk märkning, ett så kallat trafikljussystem, för att tydligare visa salt-, fett- och sockerkvantiteten i matvaror. Forskning stöttade projektet med starka argument som att konsumenter skulle ha fem gånger större chans att välja en hälsosammare produkt, samt att sockerkonsumtionen skulle sänkas med närmare 20 procent om man införde systemet. Livsmedelslobbyer svarade med den största lobbykampanjen de någonsin drivit, bara lobbyn FoodDrinkEurope spenderade en miljard euro för att hejda projektet. I slutändan röstade EU-parlamentet ner lagförslaget.
Smakar det bittert? Tyvärr är det bara ett smakprov på alla olika strategier som livsmedelsföretagen använder sig av. Jag önskar att EU-politikerna skulle fatta beslut som skyddar medborgarna, inte livsmedelsindustrin, och att de följde oberoende institutioners rekommendationer istället för partiska studier. Jag önskar att de vågade införa effektiva åtgärder i syfte att förebygga en massiv epidemi av sockerrelaterade sjukdomar.
