By Nick Nguyen

Moskva är en stad som är lika spännande som den är kaotisk. Många säger att de inte gillar Moskva, trots att de bor där. Men de som gillar Moskva tycker verkligen om den. Det gäller mig också, trots att ibland känns det som att just denna sommar var fel tid att vara turist i Moskva.

Jag bodde i Moskva i tre månader under sommaren. Jag ville få en inblick i hur saker och ting fungerar i landet.

Och vilken turbulent tid det var. Jag råkade vara i staden just när allt verkade vara på gång. Det var gigantiska protester i centrum varje lördag, där hundratals och ibland tusentals arresterades av polisen varje gång. En massa folk slogs precis på gatan där jag var dagen innan när jag tog en promenad för att njuta av det varma vädret. Polisen arresterade de som råkade befinna sig där, inte bara demonstranter. Det kunde lätt ha varit jag.

Protesterna denna sommar verkar bara vara toppen av isberget. Det kan vara den oberoende journalisten Ivan Golunovs gripande, utbredd korruption, dålig sophantering, valfusk eller impopulära byggprojekt. Men sådana frågor har inte provocerat fram en sådan reaktion förr i tiden. Det handlar om något annat, en allmän känsla av missnöje.

Att min rysklärare uppmuntrade studenter till att gå ut och demonstrera med henne var mycket överraskande för mig. Jag är van vid att bo i en lugn stad i ett lugnt land i Skandinavien, och sådant gör man inte där. I Stockholm är nyheterna på sommaren ganska tråkiga. Folk är på semester och ingenting händer. I Moskva finns det alltid någonting viktigt, ibland upprörande, som händer.

I Stockholm och Sverige är livet stabilt, något jag underskattat rejält ju längre jag bor i Sverige. I Moskva och Ryssland har man helt andra spelregler. Livet är aldrig tråkigt här, men det saknas trygghet. Allt handlar inte om politik, men det spelar stor roll. Och det gick inte att undvika diskussioner om politik, när allt det här pågick just där man bor.

Vad den ryska regeringen tycker om protesterna är svårt att säga. Jag har dock läst om hur den regimtrogna före detta finansministern Alexej Kudrin förutspådde att något ”explosivt” kommer att ske om livet inte förbättras i Ryssland. Sedan har vi en professor på MGIMO (det prestigefyllda universitetet där ryska diplomater utbildats) som tvingades avgå efter att ha förutspått något liknande. Vi ser också hur den statsvetenskapliga institutionen på HSE (den främsta handelshögskola i Ryssland) avskaffades och flera professorer tvingades bort. 

Dessa människor har varit verksamma sedan länge. De är knappast ett hot mot regimens fortlevnad. Det visade bara att regimen är nervös. Och allt detta hände inom en månad. Därför var det perfekt tajming för den ryske presidentens årliga show, Rak Linje till Vladimir Putin, där han svarar på medborgarnas frågor. Att ryska demokrater eller liberaler skulle få ställa frågor till honom var dock uteslutet (men inte ryska liberala demokrater, som förespråkar en helt annan ideologi). Det finns en hel del koordination när man gör programmet. 

Jag råkade ha en vän, Sanna, som var med i programmet. Sanna har tyskt medborgarskap, men ryska föräldrar. Hennes bekant på statlig television kontaktade henne och bad henne att delta i en kort paneldiskussion, som skulle sändas på TV. Hennes uppgift: att prata om hur bra det är att vanliga människor får ringa Putin direkt, och att man säkert inte kunde göra det i Tyskland. Hon var dålig på att säga nej och hon hade redan givit dem sitt passnummer, så hon gick med på det på grund av rädsla. Dagen efter kommenterade hennes mor om hur Sanna såg ut som att hon skulle kräkas framför kameran. 

Intressant nog märkte jag att fler än 90% av tittarna på Youtube-videon gillade inte vad de såg. Det säger mycket om hur opinionen skiljer sig mellan generationerna. Det är ju framför allt de unga som använder Youtube, och de köper inte det officiella narrativet. Men de flesta drömmer inte om förändring i Ryssland. Optimism finns bara när de pratar om hur de drömmer om att flytta utomlands. Till Amerika eller Västeuropa.

Men de flesta kommer inte lyckas flytta utomlands. Sådant är livet. Vissa unga kan tänka sig vara en del av systemet. Jag minns den dagen på Gorkijparken där en glad tjej lärde mig att dansa, medan hon pratade om jobbet som journalist på den statliga nyhetstjänsten Sputnik, som hon tyckte mycket om. Hon skriver artiklar på tyska för tysktalande läsare. Man kan gissa till vilket syfte.

Allting kan dock ändras fort. Makthavarna märker hur Rysslands postsovjetiska grannländer i Östeuropa har varit utmärkta på regimbyte. Om de så kallade färgrevolutionerna kunde hända i Georgien (2003), Moldavien (2009), Ukraina (två gånger, 2004 och 2014) och Armenien (2018), så är det uppenbart att någonting liknande skulle kunna drabba Ryssland också. 

Men vi har varit här förr. I 2011/2012 var det enorma protester i Moskva, då den dåvarande ryske premiärministern Vladimir Putin ställde upp i presidentvalet. Han ville ha tillbaka sitt gamla jobb. Och alla visste i förhand vad valresultatet skulle bli. Regeringspartiet Enade Ryssland var så bra på att mobilisera folk, att i en region röstade 107% av alla väljare.

Till slut ledde inte protesterna till något. Sedan dess har Moskva förändrats och numera är det finare och renare, särskilt i centrum. Borgmästaren Sergej Sobjanin vill att Moskvaborna ska gilla sin stad. Problemet är att deras liv har inte blivit bättre. Förtrycket kvarstår. Människorna som organiserade protesterna för sju år sedan har antingen blivit mördade, eller bestämt sig för att Russia Today eller Sputnik faktiskt inte är dåliga arbetsplatser trots allt, medan vissa fortsätter kampen. Oppositionsledaren Alexej Navalnyj är välkänd i Moskva, men utanför huvudstaden når hans budskap inte lika många.

En sak är säker: alla ryska revolutioner började i huvudstaden. Själv tror jag att den ryska regeringen är stark nog och att Vladimir Putins maktbas, den så kallade vertikal vlasti som han byggt upp, kommer att räcka för att hålla landet under kontroll under lång tid. Dock är det alltid en dålig idé att hävda sig kunna förutspå Rysslands framtid.

Omslagsbild: Daniil Silantev via Unsplash

Övriga bilder tagna av Nick Nguyen

Nick Nguyen studies Russian and Political Science at Stockholm University. His main interests include Russia and Eastern Europe, EU diplomacy and Eastern Partnership. He is involved in all things and projects in foreign affairs.

Related Posts