Av Karine Pfenniger

Allt började med ett brev. Budskapet som en biograf i S:t Petersburg fick per post i slutet av förra sommaren var tydligt, nästan profetiskt. På pappret, under två svärd sammanlänkade med ett kors, stod det: ”Kommer filmen Matilda ut imorgon, skall biografer brinna och människor lida. De som älskar Gud och sina medmänniskor har inget val, utan måste utföra detta, då de älskar dem så mycket att de är redo att utstå fängelsestraff eller döden.“ Brevet var undertecknat ”bröderna av den Ryska Offentliga Ortodoxa Organisationen ‘Kristna Staten – heliga Ryssland’”. Dessa var inga tomma hot. Den 31:a augusti kastades molotovcocktails in i byggnaden som härbärgerar filmens regissör, Alexei Uchitels, studio i S:t Petersburg. Fyra dagar senare kördes en bil lastad med gasbehållare in i en biograf i Jekaterinburg och antändes. Den 11:e september brändes två bilar som stod parkerade utanför Uchitels advokaters kontor i Moskva. Runtomkring bilarna låg flygblad med orden ”det brinner för Matilda”. Svart på vitt, precis som de brända bilarna mot det tunna täcket av snö denna kyliga septembermorgon. Två saker hade dessa gärningar gemensamt: De utfördes alla för att skrämma. Och de var anonyma.

Denna berättelse handlar om en ballerina, om en tsars olyckliga kärlek och om Vladimir Putins förhållande till den Ryska Ortodoxa Kyrkan. Men framförallt handlar den om en ultra-ortodox organisation. Jag kommer att berätta för er, steg för steg, om ‘Kristna Staten – heliga Ryssland’ och dess förhållande till Kyrkan och staten.

Filmen Matilda: en katalysator

När religiösa konservativa fick höra talas om filmen Matilda, som handlar om tsaren Nikolaj II:s kärlekshistoria med ballerinan Matilda Ksjesinskaja, kom motståndet omedelbart. Filmen betraktades som en hädelse. Den tycktes befläcka minnet av tsaren, som helgonförklarades år 2000. Det faktum att Rysslands siste tsar dessutom gestaltats av en tysk skådespelare sågs som en ytterligare förolämpning. Biografer som hade schemalagt filmen hotades.

Brevet delades även ut till landets filmdistributörer. De inledande orden följdes av ett tydligt budskap: ”För varje steg mot Ortodoxi, det Heliga, Ryssland, Rysslands folk eller Presidenten (…) eller för varje positivt uttalande (från filmdistributörerna) om filmen Matilda, kommer Kristna Statens bröder att använda sig av radikala metoder mot laglöshet och vansinne.” Efter attackerna nekade dock Kristna Staten till all inblandning i olagliga gärningar.

Kristna Staten: den heliga kanalen

Vilka är då Kristna Staten? Organisationens födelse är oklar, men enligt ledaren Alexander Kalinin grundades den 2010 i syfte att ”konsolidera det Ryska Ortodoxa samhället för att skapa kommunikationsmöjligheter”. I en intervju med den oberoende tidningen Meduza hävdade gruppledaren att organisationen stöds av olika kyrkor, katedraler och kloster vilka vägrade han dock nämna. I samma intervju uppgav Kalinin att han önskade sig ett samhälle där ”obsceniteter” och ”omoraliska skämt” är förbjudna, där statliga institut definierar vad dålig kultur är så att ”ingen ska bli förolämpad”.

Det finns dock orsak att ställa sig tveksam till denna fromma profil. I samband med Matilda-incidenterna skrev Kalinin på sociala medier att de olika bombhoten som deklarerats i landet var kopplade till filmen, information som han sa till Meduza att han fått från ”ett anonymt brev”. I samma intervju sa Kalinin att han har fått ”ungefär 900 meddelanden från människor som är mycket arga” och att ”Herren har givit (honom) ett uppdrag att ändra samhällets inställning”. Många, bland annat tidningen Meduza, menade däremot att det var aktivister från Kristna Staten som själva hotat att bränna ner de biografer som planerade att visa filmen. Kalinin förnekade detta och menade att de nedbrända bilarna utanför Uchitels advokaters kontor var ”arga människors” gärning. Dock arresterades han nio dagar efter attacken och inrikesministeriets talman, Irina Volk, bekräftade att det var han och två andra män som arresterats misstänkta för att ha satt eld på bilarna.

Ryska Ortodoxa Kyrkan och Kristna Staten: ett ideologiskt äktenskap

Trots att den Ryska Ortodoxa Kyrkan officiellt har tagit avstånd från Kristna Staten efter brevet till biograferna är dess inställning till filmen dock långt ifrån försonande. Forskaren Kristina Stoeckl vid Innsbruck Universitet menar att Kyrkans kritik mot filmen ytterst vilar på samma grunder som Kristna Statens kritik. Som ett exempel citerar hon biskopen Hilarion Alfejev som sa att filmen var vulgär och att den förringade bilden av Nikolaj II:s och hans hustru. Vidare uttryckte biskopen Tikhon Shevkunov, ordförande för Kyrkans patriarkala kulturråd, att filmen innehöll lögner om Rysslands historia.

Vissa av Kyrkans medlemmar verkar även dela Kristna Statens fundamentalistiska värderingar. Alexander Verkhovsky, en etablerad extremismforskare, ser ett flertal förklaringar till detta. Dels tillåts kyrkomedlemmar samarbeta med nationalistiska och extrema grupper som Kristna Staten, dels är det omöjligt att avskeda medlemmar på grund av politiska åsikter. Detta möjliggör att grupperingar inom kyrkan kan inta en extrem nationalistisk hållning.

Det kan också hävdas att dessa grupper av fundamentalister i Kyrkan i själva verket har samma mål som Kristna Staten, alltså att återgå till ett auktoritärt styrelseskick, inskränka andra trosbekännelser än den ortodoxa, förkasta demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, motverka all form av västerländsk påverkan och framför allt införa obligatoriska ”ortodoxa värderingar” i kulturen. Verkhovsky menar vidare att Kyrkan tycks bli allt mer fundamentalistisk; fundamentalismen har successivt växt inom institutionen sedan 1990-talet vilket har lett till stegvis fundamentalistiskt maktövertag inom Kyrkan.

Denna ideologiska union mellan Kyrkan och Kristna Staten skulle dock vara svag om det inte fanns stöd på statlig nivå.

Den ryska staten: äktenskapets präst

Liksom Kyrkan har staten kritiserat Kristna Statens agerande kring filmen Matilda. Dock lyser statens ansträngningar för att ta fast attackernas gärningsmän med sin frånvaro. I en intervju med radionätverket RFE/RL under hösten sa regissören Uchitel att utredningarna dröjde, att ingen hade straffats än och att motivet bakom bilattacken i Jekaterinburg bortförklarades med att gärningsmannen var psykiskt sjuk.

Det finns även populistiska aktivister inom Kremls murar som verkar för att främja patriotism, ortodoxi och auktoritära värderingar inom kulturen. En person som aktivt motarbetade filmen var ledamot Natalia Poklonskaya. Politikern, som ansåg att filmen var förolämpande, begärde upprepade gånger att den skulle förbjudas. Förutom enskilda individers motstånd, som Poklonskayas, bidrar en särskild artikel i Rysslands strafflag till att inskränka allt som skulle kunna “offentligt förolämpa troendes känslor”. Lagen, som Kyrkan aktivt stödde, stiftades 2013 som en reaktion mot Pussy Riots punkbön i Kristus Frälsarens katedral i Moskva 2012. Enligt lagstiftarna skulle lagen verka för mer tolerans mot Rysslands olika religiösa grupper och förebygga religiösa konflikter, men på grund av lagens otydlighet har den i praktiken endast tillämpats mot händelser som anses förolämpande mot den Ryska Ortodoxa Kyrkan. Verkhovsky menar att lagen i själva verket bidrar till att förstärka statens och Kyrkans gemensamma ideologi, då den cementerar idén om den kristna ortodoxin som landets officiella religion, trots att den ryska konstitutionen tydligt separerar staten från kyrkan.

Lagens ofta mycket milda tillämpning fungerar också som uppmuntran till enskilda sympatisörer av Kristna Staten, att agera på egen hand för att “skydda” den ortodoxa tron. Då lagens syfte är att främja tolerans, stödjer staten ironiskt nog indirekt både Kyrkan och Kristna Staten, i sin kamp för ortodoxins hegemoni.

Ryska Ortodoxa Kyrkan, regeringen, Kristna Staten: den heliga treenigheten

Sedan Sovjetunionens upplösning 1991 har Kyrkan och staten gradvis kommit att samarbeta för att stärka gemensamma “ryska” värderingar, bestående av en stark stat och konservativa moraliska värderingar, som tillsammans kan betraktas som en nationell ideologi. Som svar på nationens splittring efter annekteringen av Krim 2014 gick Putins politik ännu mer i denna nationalistiska riktning. Presidenten drev på inrättandet av en ny lag, “Om den ryska nationen och interetniska relationers ledning”, som betraktar nationens kärna som rysk och kristen ortodox. Putin utnämnde också ultrakonservativa ortodoxa att styra över utbildnings- och barnarättsministeriet. Putin har alltså närmat sig Kyrkan, vilket kan förstås som ett försök att ena Ryssland mot externa hot, i synnerhet från väst. Att Kyrkan explicit tar avstånd från västerländska kulturella och politiska värderingar tycks således bidra till skapandet av legitimitet och stabilitet åt Kreml.

Ett viktigt instrument i konkretiserandet av ideologin är kultur eftersom den hjälper till att sprida och återskapa traditionella ryska värderingar. Staten har således kommit att värna om berättelser som rör nationens identitet, som tsaren Nikolaj II:s livshistoria. Att ballerinan Matilda inte tycks passa in i tsarens biografi är således inte enbart en åsikt hos ultra-ortodoxa grupper, för i slutändan delas den reviderade historien om Ryssland av staten, Kyrkan och ultra-ortodoxa grupper. Inte minst tycks Kristna Statens agerande och dess allt större mediala uppmärksamhet vara ett välkommet bidrag till statens och Kyrkans gemensamma projekt att etablera en hegemonisk rysk identitet.

Av Karine Pfenniger

Related Posts