Av Alice Axelsson

När du började läsa denna artikel klev du in i en diskussion som av någon anledning är tabubelagd över hela världen. Min artikel handlar om något av det bästa som finns när man inte har något bättre för sig, nämligen onani.

Att onanera, eller som det också kan heta, taja, pulla, runka, klittra, spela fickpingis, göra fisk, dra en Tarzan, rulla knapp, polera pärlan, handtralla, rasta hönan, ruska tupp eller wanka, är att ha sex med sig själv. Vad man än vill kalla det är det förmodligen något vi alla gjort trots att få skulle erkänna det, och just för att det är ett jobbigt ämne att ta upp är det viktigt att göra just det. Tidigare har onani ansetts vara skadligt och något som skulle dra ned människan i sjukdom och fördärv. Idag vet vi att onani är ofarligt och faktiskt hälsosamt, men ändå är det ett ämne man inte talar om alltför ofta. Det främsta skälet till att man onanerar är njutningen, och det som gör att vi tycker om den njutningen är att den ofta är kravlös. I Svenska Akademiens ordbok beskrivs det som ”kelande med sin egen person”, vilket stämmer, eftersom onani är ett sätt att ta hand om sig själv både psykiskt och fysiskt. Under en orgasm dras underlivets muskler ihop sig, och man får en kemisk reaktion i hjärnan som gör att man känner sig euforisk och allt detta toppas av en skön avslappning. Det blir som en sexuell yoga, ungefär.

Inför denna artikel har jag intervjuat fem personer av olika kön och åldrar, för att höra vad de har för relation till onani och hur de uppfattar att onani porträtteras i media. Den generella inställningen var i regel positivt. Flera av dem påpekade att det dock är enklare att diskutera sex än onani, för onani känns mer privat. Ingen av de jag intervjuade kunde erinra sig att de talat om onani med vare sig vuxna eller skolkamrater under sin uppväxt. Möjligtvis förekom diskussioner kring den manliga onanin, men även där var det inte lika livligt som att diskutera sex. En av de jag talade med konstaterade att “Sexuella drifter var något jag dämpade”. Sexdiskussioner dök upp under sexualundervisning eller mellan vänner, medan onani inte var något som de någonsin talat om. Den generella tanken kring varför onani är så tabubelagt kan bero på, som en intervjuperson uttryckte det, att det är samhället som formar våra åsikter. Onani ses inte som en självständig sak i sig, utan som ett substitut för sex, och om man onanerar är man en “misslyckad individ” som tar det näst bästa på grund av att ingen vill ha sex med en. Vissa av de jag talade med kände personligen att onani var något negativt, då det anses “ensamt och sorgligt”. 

Vart kommer detta ifrån? Flera spår leder oss till Eva, som enligt Bibeln var den första kvinnan. Hon var den första i Bibeln att synda, och var skapad för att förföra mannen – Adam. När Eva bet i äpplet och fick all visdom, försvann också hennes oskyldighet. Som straff för att hon föll för frestelsen skulle hon och alla framtida kvinnor lida under barnafödandet, och hon slutade också vara jämlik sin man. I litteratur, media och religion är jungfrun en god kvinna, samtidigt som hon är en erfaren kvinna som gör det hon vill, är smutsig och har ett dåligt inflytande. Den goda kvinnan är alltså kysk, oskuldsfull och lydig. Hon är ren eftersom hon oftast är utan erfarenhet av intima relationer och befriad från snuskiga tankar. Av den anledningen belönas hon, till skillnad från den onda, orena kvinnan. 

När onani väl syns i media och litteratur ser man emellertid den paradoxala skillnaden. En av intervjudeltagarna sa: “Kvinnor ska se oskyldiga ut, som om de precis upptäcker sig själva. Men de ska fortfarande se sexiga ut, som om de egentligen vet vad de gör.” Vid frågan om hur de uppfattade onani på film och tv konstaterades det att nästan ingen sett kvinnor ta på sig själva. Om de någon gång sett kvinnlig onani, använder kvinnorna sig sällan av exempelvis vibratorer – redskap anses äckligt. Manlig onani är å andra sidan “inte lika majestätiskt, utan mer troll-aktigt.” Det må bara vara “dåliga” kvinnor som är sexuellt erfarna, men när kvinnor väl utforskar sig själva, framställs deras onaniscener på ett smakfullt sätt. Det är inte porr, det är ~ erotisk konst ~. Som en intervjuperson uttryckte sig: ”Det är något rosaskimrande, ‘åh vilken grej’, som att man sett en enhörning!” Männen som tar på sig själva är sällan tilldragande figurer: ofta är de lite klunsiga och patetiska karlar som frustar och stånkar, medan de svettiga sitter hukandes över sina kön. Som en annan deltagare sa: ”När det gäller kvinnors sexuella begär är det för män att titta på – vi ska ha sexiga underbyxor på oss.”

Idag finns dessutom flera exempel på världsledare som driver en politik som skambelägger sexuella akter som enbart är för njutning, och inte förökning. Brasiliens president Jair Bolsonaro har öppet uttryckt sin avsmak mot homosexuella, i USA driver republikanerna och Donald Trump abortfrågan där den “onda” kvinnan inte ska få fly konsekvenserna, och Turkiets Recep Erdoğan har nyligen uttryckt att muslimska kvinnor som inte föder många barn förråder sitt kön, vilket slutligen tar oss tillbaka till religionen. Även tusentals år senare sitter berättelsen om Eva, den onda syndaren, kvar.

Deltagarna i mina intervjuer konstaterade ändå att onani hjälpt dem och deras självbild genom åren. De beskrev att onani gjort det lättare för dem att förstå vad de tycker om och inte tycker om. En person tillade: ”Har man sett sig själv onanera framför exempelvis en spegel ser man vad andra sexpartners ser när de har sex med en. Det får en att känna sig sexig, när man vet hur najs en kropp kan kännas vid beröring.” En annan tillade att det inte bara hjälper dem själva utan deras hela förhållande med andra personer. En tredje menade att det är enklare att vara öppen kring det ömsesidiga samlaget om de är öppna med den individuella onanin. Vissa sa sig använda det som ett avslappningsmedel, och andra som en slags self-care när de varit för sig själva. Det vi människor gjort är att skapa ett problem som inte finns, genom att hantera bland annat onani som något syndigt, smutsigt och hemligt. Eftersom många har den uppfattningen, hindras vi från att upptäcka oss själva. För att få bort den nuvarande tabustämpeln bör vi helt enkelt prata om det, för om onani är något som nästan alla gör, bör det vara något vi alla kan tala om.

Illustration: Oneen Johansson

Alice Axelsson is from the small town of Eskilstuna, born and bred. She is an animal lover, and unintended plant serial killer. Dogs love her, and cats are indifferent to her despite her best intentions.

Related Posts