Av Robert Andersson

Jag drömmer om att finna kärleken en dag,

Och vänner som åker på färd

När stoltheten lyser av ”Det här är jag”,

Och en särskild att dela glädjen med 

Men sedan jag inom mig söker ett hål, 

Ett mörker över mig sköljs

Andras blickar i magen såsom en nål,

Och i ensamhet drömmarna döljs

Jag drömmer om att resa hela världen kring,

Där alla är mätta och ler

Där törsten är släckt och det inte regnar in,

Där välfärd har givits till fler

Men när jag i lokalen ska lägga min röst, 

Omvärldens åska jag inom mig hör

Mot rädsla och fara söker jag tröst,

Och med detta drömmarna dör

Jag drömmer om att träffa min bror igen,

Göra allting som vi gjorde förr

Gå till dansen i parken, äta middag sen

När han släpps framför bojornas dörr

Men sedan ordet blev farligt och pennan ett svärd,

Och i motstånd hans tanke försjunka

Är han inlåst och borta och sviken och tärd

Och med åren drömmarna drunkna

Jag drömmer om att sitta i gräset intill,

Min kärestas ljuvliga sång

Där barnbarnen skrattar och tiden står still,

Såsom det varit en gång

Men när ofreden kallar jag packar min säck,

Och barnbarnen löftet mitt synar

Min kärestas sång är fylld utav skräck,

Och med kriget drömmarna tynar

Det äro drömmen jag drömmer om,

När längtan och kärlek jag inom mig hör

Och fastän kampen om drömmen är lång,

Är linan till drömmen så skör

Det äro drömmen jag drömmer om,

När ödet är ovisst om hur det ska bli

Drömmen jag söker för jag ska ta mig dit

Och vägen är c’est la belle vie

Illustration: Josephine Karlsson

Robert Andersson is a romanticist that have spent three days climbing the Alps to find a flower that turned out to be ugly. He returned from his adventure to study Peace and Conflict combined with History. He has three dreams: to contribute something positive to society, to feel the real wild nature and to end up in a little farm cottage, writing poems to whoever needs a little fairytale.  

Related Posts