Av Andreas Tranvik

Att Paris var hela 1800-talets huvudstad är en idé som filosofen Walter Benjamin populariserat. I boken Empire of Cotton vänder sig historikern Sven Beckert bort från denna idealistiska historiesyn. Istället fokuserar han på en mer materialistisk historia i vilken det snarare är brittiska industristäder, exempelvis Liverpool, som beskrivs som seklets huvudstäder. Beckert skildrar mer än bara 1800-tal och industrialisering; boken är en omfattande exposé av bomullsproduktionens historia. Han tecknar i vidare bemärkelse också ett porträtt av kapitalismens historia då han filtrerar ned den till en enda råvara för att genom den varan få ökad förståelse för kapitalismens praktik i sin helhet. Det är alltså en annorlunda historiebok eftersom den inte bara beskriver en enskild händelse eller person. Boken handlar istället i grunden om politisk analys, och historieskrivningen blir blott ett medel för den politiska analysen. Resultatet av Beckerts decennielånga forskning som ägt rum på jordens samtliga kontinenter är både provokativt och tankeväckande.  

Idag är bomullens historia i allmänhet förknippad med det nordamerikanska förslavandet av afrikaner och bomullsplantagen i sig används ofta som symbol för detta. Beckert skriver mycket om slaveriet och Storbritanniens och USA:s roll i det globala nät som utgjorde den tidens bomullshandel, men han vidgar samtidigt vår anglosaxiskt präglade förståelse av bomullens historia. Han tar oss från Indien, där man för 5000 år sedan var först med att upptäcka möjligheten att göra tråd av bomull, till såväl Mexiko som Kina och beskriver kronologiskt hur bomullsproduktionen gått från lokalt till globalt och från jordbruk till industri.

Det är på 1500-talet som europeiska stater omorganiserar världens bomullsproduktion. Den tidigare lokala produktionen blir mer och mer global och under kommande århundraden ska stora teknologiska landvinningar möjliggöra Storbritanniens och USA:s centrala inflytande och makt i denna handel. Efter 1500-talet grundas det som Beckert kallar för war capitalism, något han definierar som både ett förstadie och en förutsättning för den industriella kapitalismen. War capitalism konstitueras av slaveri, expropriering av ursprungsbefolkningars mark, imperiell expansion och militariserad handel. Poängen är att uppvisa det nutida liberala kapitalistiska systemets djupt illiberala rötter. Detta kommer visserligen inte som en överraskning — alla känner till det brott mot mänskligheten som det institutionaliserade slaveriet utgjorde — men hans tämligen radikala presentation av två stadier av kapitalism som närmast konvergerar blir ändå provocerande för den liberalt sinnade läsaren.

Beckerts redogörelse för war capitalism är dock övertygande eftersom han visar hur varje steg i industrialiseringen av denna råvara var präglad av våld, och i förlängningen hur inhuman denna kapitalism var. Dessutom synar han idén om slaveriets nödvändighet för att etablera och upprätthålla bomullsproduktionen. Han citerar den brittiske ekonomen John T. Danson som år 1857 beskrev kopplingen mellan slaveri och bomullsproduktion i essän On The Existing Connection Between American Slavery and the British Cotton Manufacture. Tanken om slaveriets absoluta oundviklighet framförs här på ett tydligt sätt men Beckert visar hur detta inte alls stämmer, hur bomullsproduktionens då cirka 5000 år gamla historia aldrig förr haft slaveri som en central och integrerad del. Att göra slaveriet till en nödvändighet var snarare ett val som gjordes för att det ansågs underlätta övergången till storskalig produktion, och det kunde legitimeras med en inte sällan rasistisk ideologi.

Beckert tar också upp idén om den autonoma kapitalisten och visar hur den historiskt sett är en myt. Statens roll är central i bomullens historia, från perioden av war capitalism och framåt. Han går så långt som att hävda att den industriella revolutionen inte hade varit möjlig utan en stark stat, att interventionism var direkt avgörande för den nya ordningen: ”Without a powerful state capable of legally, bureaucratically, infrastructurally and militarily penetrating its own territory, industrialisation was all but impossible. Forging markets, protecting domestic industry, creating tools to raise revenues, policing borders, and fostering changes that allowed for the mobilization of wage workers were crucial.” Samtidigt avfärdar han knappast att entreprenörskap har haft en enorm betydelse för utvecklingen; han betonar bara den i vissa sammanhang bortglömda statliga rollen i industrialiseringen. Ett tydligt exempel på den avgörande statliga rollen är hur skapandet av privat markegendom — alltså den mänskliga rättighet som vi idag kallar för äganderätt — runtom i världen var statligt ledda projekt.

Ett annat viktigt historiskt händelseförlopp som betonas är födelsen av det Beckert kallar för den finansiella kapitalismen, som utvecklades i och med att kredit och lån blev alltmer integrerade i bomullshandeln. Köpmännen i 1800-talets bomullshandel var alltså pionjärer inom den utveckling som kallas finansialisering och som vi först på 1900-talet och idag ser resultatet av i form av en global finansiell ekonomi. Beckerts slutsats, att dagens kapitalister håller på att bryta sig loss från de statliga institutioner kapitalismen tidigare lutat sig mot, är ett tankeväckande avslut på en fascinerande bok.

Av Andreas Tranvik

Related Posts