Av Marcus Lindén

I slutet av oktober 2018 vann Jair Bolsonaro Brasiliens presidentval med stor marginal. Bolsonaros målbild stämde överens med vad folket ville höra: Brasilien skulle göra det som krävdes för att anses som en global stormakt. Musklerna skulle spännas, ekonomin skulle förbättras, människor skulle ha rätt till självförsvar med hjälp av vapen, gatorna skulle städas upp och folk skulle sättas i arbete. Ett och halvt år senare är många berövade på vad de sökte. 

Bolsonaros liv låter sig inte sammanfattas i en text. Du kan dock titta på hans tidigare och nuvarande ställningstaganden i större frågor för att få en bild av honom. Många har hört att han hellre ser sina söner döda än som homosexuella. Han har kallat afrobrasilianare för lata och tjocka. När landet styrdes som en militärdiktatur var det enda misstaget, enligt Bolsonaro, att inte ytterligare 30 000 personer dödades så att vänstern utplånades. Han har dessutom sagt att en vänsterpolitiker var så ful att Bolsonaro inte ens skulle vilja våldta honom. Jair Bolsonaros Brasilien är uppenbarligen inte ett land för alla och det vet de som röstade på honom.

Den brasilianska befolkningen är inte unik i att tilltalas av tydlighet. Hellre radikal med en riktning än politiskt korrekt. Denna förändring syns som bekant i flera länder, både fattiga och mer framgångsrika. Bolsonaro tog över ett land i spillror, så hans föregångare på presidentposten var enkel att röja undan. Ekonomin hade minskat i storlek med 10 procent och arbetslösheten var uppe på 12 procent. Framför allt var siffrorna över mord i landet fruktansvärda och Brasilien har därför utmålats som ett av världens farligaste länder. Denna statistik i kombination med den ständigt närvarande korruptionen möjliggjorde Bolsonaros framfart.

I dagens politiska landskap verkar det finns en oskriven checklista över hur man motverkar våld och kriminalitet. Överst på den listan står strängare straff och sänkt straffålder. Bolsonaro gick bland annat till val på att våldtäktsmän bör kastreras. I Brasilien har man därutöver luckrat upp vapenlagarna. Vanligt folk ska ha rätt att skydda sig mot brottslighet, för som Bolsonaro själv har sagt: “Du litar väl inte på att polisen ska göra jobbet?” Poliser som skjuter mot brottslingar för att döda ska dessutom belönas istället för att bestraffas. Dessa simpla åtgärder verkar extra slagkraftiga i ett land med mängder av problem. Det kommer förmodligen inte göra brotten färre i Brasilien, men det synliggör åtminstone det vanliga folket som får inbilla sig att det kommer bli tryggare. Enligt Bolsonaro är det den typen av konkreta lösningar Brasilien behöver och hans väljarstöd menar att han inte blundar för problemen. Vissa av Brasiliens bekymmer har dock visat sig svårare att finna lösningar på. 

Vissa hävdar att Bolsonaro och hans politik alltid funnits där, bara att brasilianarna först nu tycker att den lämpar sig. Andra menar att Bolsonaro aldrig varit politiskt intressant för att han faktiskt aldrig haft några förslag eller visat någon kunskap om de frågor han senare skulle gå till val på. Från att ha stöttat flera vänsterförslag håller han nu Paulo Guedes i handen. Guedes har gjorts till finansminister med sina förslag på extrema privatiseringar – en väg som i stort sett hela Sydamerika vandrat förr med katastrofala följder. Bolsonaro pekade först på problemen, och valde sedan ut sina ståndpunkter när han redan hade stödet. 

Utöver Bolsonaros uteblivna åtgärder kring landets problem lyser hans okunskap igenom i ett annat sammanhang. Han är ingen framgångsrik företagare. Han är ingen tidigare inflytelserik politiker. Är det ett måste? Inte alls. Men avsaknaden av erfarenhet är inte till hans fördel. Hans bakgrund är inom militären, men också som kongressledamot. Den sistnämnda positionen höll han i omkring 30 år och hans främsta uppdrag var att ta fram lagförslag. Under den 30-åriga perioden plockade Bolsonaro fram två lagar. Han gjorde ingenting för att motarbeta korruption, minska arbetslösheten eller förändra Brasilien till det bättre. Det han gjorde var att arbeta stenhårt för att ta bort genusvetenskapen från skolan och erbjuda fattiga familjer med många barn gratis sterilisering. 

Brasilien är på många sätt mer komplext än USA. Bolsonaro är en betydligt mer extrem version av Donald Trump. Generellt finner du Trumps väljarstöd på den amerikanska landsbygden, långt bort från de moderna städerna. Riktigt så enkelt är det inte med Bolsonaro. Skövlingen av Amazonas slår hårt mot landsbygden. I Brasilien hymlas det knappast med att de som redan hade det svårast är förlorarna i Bolsonaros styre. Guedes kämpar för en flat tax i ett land där klyftorna är enorma, som skulle innebära att hela befolkningen betalar en enhetlig skatt oavsett inkomst. Det kommer aldrig gynna den fattiga landsbygdsbefolkningen eller stora delar av folket i storstädernas favelor. 

Bolsonaro pekar med hela handen på var Brasiliens problem finns. Hans föregångare arbetade för höjd arbetsrätt, men förknippades med korruption. Det är enkelt för Bolsonaro att arbeta mot arbetsrätten eftersom han anses som alternativet till ett korrupt styre. Det räcker uppenbarligen långt. Alla sydamerikanska länder brottas visserligen med sina problem, men det finns de som kommit längre än Brasilien. Det har skapat avundsjuka. Bolsonaro kunde i det läget vinna många bonuspoäng på att bli bra vän med USA istället för med Kina och Ryssland, som fått ökad makt över delar av Sydamerika. Vänskapen innebär att nationalister i Syd- och Nordamerika visar en enad front. 

En del av Brasiliens befolkning har fått drömma och en del har fruktat det värsta. Det är oavsett svårt att påstå att landet gått i rätt riktning med Bolsonaro. Ekonomiska skandaler har varvat utbytet av fyra olika kulturministrar, där den senaste fick sparken för att han i ett tal nästintill ordagrant citerat Joseph Goebbels. Enligt en undersökning av Datafolha i september ansåg hela 38 procent av Brasiliens befolkning att Bolsonaro gör ett dåligt eller uselt jobb som president. Hanteringen av bränderna i Amazonas har väckt ännu större kritik. Hur mycket våldet kommer eskalera med fler vapen på gatorna och hur illa afrobrasilianare och homosexuella kommer behandlas får framtiden avslöja, men den sydamerikanska jätten går mot en livsfarlig framtid.

Illustration: Jonas Hemlin

By day, Marcus Lindén studies to become a Swedish teacher, and by night, he works as a football coach for IK Sirius’ youth academy. He loves travelling and can name (almost) every capital in the world. His spare time is spent making up quizzes for his friends and family.

Related Posts