Av Nina Kaufmann

“Det kan medföra risker eller problem att ha dubbla medborgarskap.” Så skriver regeringen på sin informationssida om dubbelt medborgarskap, något som är tillåtet i Sverige sedan den första juli 2001. En lista följer över situationer där regeringen menar att Sverige har svårt att hjälpa medborgare som förfogar över fler pass än det svenska. De risker och problem som lyfts fram berör utlandsresor, utbildning, militärtjänstgöring och arv, men även att den svenska statstillhörigheten riskerar att inte erkännas om det andra hemlandet säger nej till flerfaldigt medborgarskap. Medan rätten till svenskt medborgarskap och risken att förlora det är frågor som diskuteras flitigt i den svenska inrikespolitiken, inte minst i invandringsdebatten, berörs sällan ett scenario som blivit allt vanligare i och med de senaste decenniernas globalisering, migration och ökade rörlighet: när individer tvingas att välja nationalitet. Vad är motiven för en person med flera statstillhörigheter att säga ifrån sig ett medborgarskap? Vad innebär det i praktiken att kasta ett pass?

Det finns idag ingen internationell konvention som reglerar nationalitet och statstillhörighet. Det är upp till varje stat att besluta om vem som har rätt till medborgarskap och vilka rättigheter, möjligheter, säkerheter och begränsningar det innebär att vara medborgare i ett visst land. Eftersom medborgarskapet betraktas som en nationell angelägenhet och inget som det internationella samfundet bör lägga sig i tenderar olika länders medborgarskapssystem att vara svårförenliga och ibland rent inkompatibla. Följden av detta är att människor kan ställas inför det svåra beslutet att välja nationalitet; i praktiken göra sig av med ett pass i förmån för ett annat. En hel del av världens länder, däribland Sverige, tillåter idag sina medborgare att inneha fler än ett pass, men faktum kvarstår att det är många stater som tillämpar mycket restriktiva medborgarskapsprinciper. I Europa är det i bland annat Norge, Estland, Lettland, Österrike och Nederländerna svårt att få behålla sitt pass om en blir medborgare i ytterligare ett land. Internationellt gäller liknande begränsningar inte minst i Kina, Japan, Ecuador, Iran, Mexiko och Nepal.

Det finns olika skäl till att människor får, kan och vill vara medborgare i flera länder. Ett vanligt skäl är att ha föräldrar med olika härkomst och därmed från födseln vara medborgare i flera länder om det är förenligt med samtliga länders regelverk. Ett annat skäl är att ingå äktenskap med en person med annat medborgarskap än det egna eller att migrera och söka asyl i ett land annat än det där en är medborgare sedan tidigare. I ett fåtal länder i världen, däribland USA, tillämpas principen jus soli (latin för “jordens rätt”) som innebär att en person född inom landets gränser eller luftrum automatiskt blir medborgare i landet. Andra länder använder sig av den mer vanliga jus sanguinis, “blodets rätt”, som går ut på att en persons rätt till medborgarskap avgörs av härstamning. I många av de länder som tillämpar jus soli eller jus sanguinis finns dock också möjligheten att bli medborgare på annat sätt än genom födelseort eller härkomst; en vanlig situation är att migrera till landet ifråga och söka asyl.

Att ha flera nationaliteter handlar inte bara om identitet och att i många fall rent emotionellt känna sig som en del av flera nationer, utan medför rent praktiskt att kunna leva, arbeta, äga, ärva, resa fritt och ta del av den sociala infrastrukturen i fler länder än ett. I Sverige, liksom i de flesta andra länder, är det dessutom krav på medborgarskap för att få rösta i riksdagsval, bli invald i riksdag samt arbeta inom polis och yrkesmilitär. Att bli tvungen att säga ifrån sig ett medborgarskap i förmån för att kunna tillgodogöra sig ett annat medför därför att även förlora rätten att leva, verka och delta i politiska processer i ett land på samma villkor som tidigare. Men varför väljer ändå många nyblivna medborgare i bland annat Sverige att säga ifrån sig tidigare medborgarskap, trots att det enligt landets regelverk är tillåtet att ha fler än ett pass? Det är inte bara själva regelverken som styr individers val att säga ifrån sig en statstillhörighet; de praktiska följderna av att vara medborgare i flera länder väger tungt.

Säkerhetsaspekten är central. Den svenska regeringen understryker att Sverige inte har mandat att bistå med konsulär hjälp om en svensk medborgare blir frihetsberövad i ett annat land där personen är medborgare. Samma problem kan uppstå i ett tredje land om en person med dubbelt medborgarskap hamnar i rättsliga trångmål. Kravet på att utföra militärtjänst är också ett skäl för personer att frånsäga sig medborgarskap, av den anledning att de annars riskerar straff för vägrad samhällsplikt. Rättsliga hinder för att ärva, samt regelverk kring godkännande av äktenskap och skilsmässa, kan också vara anledningar till varför individer väljer att överge en statstillhörighet.

I grunden förefaller möjligheten att förfoga över fler pass än ett att vara dörröppnande och öka människors frihet att välja var de ska leva och verka. Olika länders brist på samarbete gällande medborgarskap ställer dock till med problem och rättsliga komplikationer som i själva verket inskränker individens medborgerliga rättigheter. Medborgarskapet som i sig innebär möjligheter kan bli till en belastning. Anledningen till att den svenska regeringen reserverar sig för de problem och risker som flerfaldiga medborgare kan möta är inte att regelverket för medborgarskap i sig är bristande, utan att olika länders regelverk är utformade internt och utan samråd över landsgränser. I en globaliserad värld med hög rörlighet känns systemet för medborgarskap, eller kanske snarare frånvaron av ett sådant globalt system, föråldrat. Det är idag inte ovanligt att en person har fler härkomstländer än ett. I tider av politisk instabilitet är det dessutom desto viktigare för människor att ha kunna ha flera pass; medan en somalisk-amerikansk medborgare kunde fortsätta resa in i USA efter Trumps inreseförbud 2018 blev en enbart somalisk medborgare stoppad vid gränsen. På samma sätt kan en svensk-brittisk medborgare efter Brexit fortsätta arbeta och leva i Sverige, medan en person med enbart brittiskt pass troligen kommer att fråntas samma självklara rättigheter när landet kliver ur EU.

Att människor ställs inför att behöva välja nationalitet och därmed begränsa möjligheter och mobilitet är mer än något annat ett resultat av bristande gränsöverskridande samarbete. Med mer etablerade överenskommelser på global nivå kring statstillhörighetens innebörd och principer skulle det flerfaldiga medborgarskapet kunna vara den dörröppnare som det i grunden har förutsättningar att vara.

Nina Kaufmann is a student at the Peace & Development Program. When she’s not studying you’ll probably find her listening to radio talk shows or standing in the kitchen with a glass of red wine – preferably in combination. She loves good discussions, long train rides, freshly ground coffee and really sharp pencils. In the future, she wants to learn to do a proper headstand and have at least four morning newspapers.

Bild: Sedef Hammarén Catir utifrån foto av Agus Dietrich

Related Posts