Av Felix Hasselblad
Denna artikel är den första i en tvådelad serie som utforskar människors strävan efter lycka och framgång i det moderna samhället.
_________________
Varför ska du tro på vad jag säger? Jag ställde mig den frågan när jag började skriva men kom inte på något bra svar. Egentligen finns det kanske inget gott argument för att tro på någon om något utan att först kritisera det. Jag bjuder därför in dig som läsare att se varför jag inte tror att egendom, lönearbete och monogama relationer är något för mig.
Sedan Gud fallit ur popularitet i västvärlden har man försökt hitta något att ersätta tomrummet med. Det räcker inte längre med att kopiera och klistra in idén om Gud och automatiskt derivera mening ur tillvaron. Idag krävs det att man formulerar sin egen bild av vad som är meningsfullt.
Om vi ser till filosofin för vägledning finns det många smarta människor som har gett förslag på vad som kan vara meningsfullt. Något som fastnat för mig är utilitarismen vilken ger att man borde leva efter att maximera lyckan hos alla varelser från och med idag till universums slut. Nationalencyklopedin definierar lycka som “en varaktig känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen”. Det som enligt lyckoforskning sägs leda till lycka är meningsfulla relationer, arbete som får en att känna sig behövd samt en tillvaro där man kan känna sig utmanad utan att känna ångest. Hur ställer sig då detta mot det västerländska samhällets idé om ett lyckat liv?
Först vill jag bena ut och skapa en rättvis bild av vad som ses som framgång idag. Jag tror att många strävar efter att ha ett arbete som betalar bra och som är roligt att göra, en bostad som är rymlig och i ett bra läge, en partner och eventuellt några barn som en tycker om och delar allt med. Otaliga liv har strävat mot den tillvaron och några har också fått uppleva den. Mycket tyder dock på att livet i dockhuset har sina brister.
Egendom
Egendom och pengar har en relativt låg profil i lyckoforskningen. Det verkar som om pengars största värde är att det är instrumentellt för att generera tid. Människor som lever på existensminimum tillbringar hela dagarna med att pussla ihop tillvaron och får därför väldigt lite tid till självförverkligande. Pengar borde endast ses som försörjning eftersom de är nödvändiga för att leva. Om man har mer än vad som behövs för att betala hyra och mat denna månad så kan pengar innebära en möjlighet att leva nästa månad också. Många ser dock överskott som något som måste spenderas på konsumtion vilket resulterar i större hus, fler prylar men också mer framtida arbete och mindre tid.
Lönearbete
Arbete är i västvärlden en självklar del av livet. Det är en av de första frågorna vi fått som barn och som vi sedan aldrig slutar fråga oss själva: “Vad ska du bli när du blir stor”? Så man finner sig i sin uppgift och letar upp ett arbete för att byta tid mot pengar. En heltidsanställd säljer 8 timmar av sin tid om dagen. Om detta görs 5 dagar i veckan, 47 veckor om året i 48 år blir det cirka 90 000 timmar. Det lyckoforskningen säger om arbete är att det ska vara meningsfullt och utmanande utan att skapa ångest. Denna balans är svåruppnåelig för de flesta av två anledningar:
1: På grund av arbetslöshet tvingas lönearbetare kompromissa mellan vad de vill och vad de kan göra eftersom man måste anpassa sig till det arbete som finns tillgängligt.
2: Lönearbete innebär definitionsmässigt att du går med på att få din valfrihet inskränkt och göra det som din överman vill att du ska göra.
Den monogama relationen
Att flytta ihop med en partner är väldigt normaliserat och många lever på detta sätt. Under en förälskelse är det lätt att hamra in sig på en väg med förhoppningen att känslan håller i sig och att den eviga lyckan är inom räckhåll. Det som eftersträvas är att spendera tid med någon man älskar. Men sannolikheten är låg att man når målet eftersom lite talar för att kärlek är en tillräcklig indikator på kompatibilitet när det handlar om att sköta ett hushåll. Paret måste hantera matlagning, handling, städning, deklarering, socialt liv och eventuell barnuppfostran samtidigt som de har heltidsjobb. Mitt i allt detta ska de dessutom arbeta på en relation som tagit en del smällar av tidiga mornar och blöjbytande. Man riskerar också att inte ha tid med andra sociala relationer. De finns dessutom en risk att de relationer som man har tid med under samboskapet förloras när skilsmässan kommer.
Att uppfostra ett barn kan vara väldigt meningsfullt arbete men kostnaden kan bli stor för föräldrarna om uppfostran sker i ett monogamt förhållande. Det romantiska arvet och tanken på en själsfrände tror jag i hög grad är skadlig för mänskliga relationer. Idén att välja en människa i sin ungdom och sedan bara hysa kärleksfulla tankar till denne tills man skiljer sig är i grunden väldigt omänsklig. Visst kan det förekomma att någon endast attraheras av sin partner, men den stora majoriteten slutar inte att vara attraherade av andra bara för att man ingår i en relation. I förhållanden som pågår ett tag försvinner lite av spänningen med sex och ersätts i bästa fall av en bekant trygghet. Kärleken från en partner är därför inte utbytbar mot en ny och fysisk attraktion till en annan person. Det handlar om olika behov. Idén av ömsesidigt känslomässigt och sexuellt monopol på varandra kan bli skadlig då risken blir stor att personen man tycker om förvandlas till en fångvaktare och att varje attraktion till någon annan leder till att man känner sig mer instängd. Känslan riskerar att kulminera i att den person man tycker så mycket om blir sårad genom brutna löften, en affär eller en avslutad relation.
Kanske hittar man det perfekta arbetet, partnern och radhuset men om turen inte är på din sida eller om du inte vill satsa ditt framtida välmående på att upprätthålla konventionen bjuder jag dig att omsorgsfullt välja en tillvaro som passar dig. För det finns alternativ. I del två får du min guide till att framgångsrikt undvika framgång och hur man kan göra för att bryta sig ut från dockhuset.
Felix Hasselblad pluggar politices kandidatprogrammet och kan inte få nog av politik, vilket uttryck det än tar. Annars håller han gärna på med schack, klättring och meditation. Allt han äter är i form av veganska grytor med ris eller pasta, och dessutom är han obesegrad i tumkrig.
Foto: Breno Assis via Unsplash
