Av Carolina Engström

De flesta har en åsikt om kapitalism. Den har fört med sig mycket ont: miljöförstöring, ökade klassklyftor och utnyttjande av de mest utsatta i samhället. Men en sida av myntet glömmer vi ofta bort: den om hur kapitalismen och den medföljande globaliseringen har fört miljontals människor ur extrem fattigdom. I en tid där båda dessa fenomen möter kritik både från vänstern men numera även från den liberala högern, kan det vara bra att påminna sig om kapitalismens bidrag till att minska fattigdomen.

Kapitalism handlar inte enbart om plantageägare som låter sina anställda jobba under inhumana villkor för slavlön, och globaliseringen medför inte endast ökad arbetslöshet i höginkomstländer när företag flyttar till länder med billigare arbetskraft. Det är viktigt att ha i åtanke att människan under i princip hela vår existens har levt i fattigdom och att överlevnad har varit en kamp. För drygt 200 år sedan skedde en förändring i form av industrialiseringen som ökade människans välstånd i en omfattning och takt som aldrig upplevts förut. Längre medellivslängd, lägre barnadödlighet, högre levnadsstandard och bättre tillgång till utbildning var bara några av de positiva effekterna som industrialiseringen medförde. Eftersom kapitalismens mål alltid har varit att generera så stor vinst som möjligt, är det viktigt för kapitalägaren att hålla ned kostnaden för produktionen.

Kapitalismen och globaliseringen är alltså starkt sammanlänkade och genom globaliseringen har världsfattigdomen minskat rejält. Nya marknader har öppnats upp vilket har skapat många nya arbetstillfällen i utvecklingsländer. På så sätt har människor kunnat lämna det självförsörjande jordbruket och istället bli arbetstagare och få en lön. Enligt siffror från FN levde 38 procent av världens befolkning i extrem fattigdom 1990 (på mindre än 1,90 dollar om dagen), och idag är den siffran bara 10 procent. FN:s millenniemål att den extrema fattigdomen skulle vara halverad 2015, var uppnått redan 2010 — fem år tidigare än tänkt. Världsbanken förutspår till och med att om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer den extrema fattigdomen i världen att vara utrotad år 2030! Mellan åren 1990 och 2012 har antalet undernärda i världen minskat med 132 miljoner. I Sydostasien, dit otaliga företag har flyttat, har andelen extremt fattiga minskat från 54 till 36 procent på bara 20 år. Det är enorma förbättringar som skett på oerhört kort tid.

Givetvis spelar bistånd roll i diskussionen om fattigdomens minskning, men framför allt beror den här utvecklingen på en ökad ekonomisk tillväxt. Tillväxt, definierat som en ökning av BNP, är en förutsättning för ökat välstånd. När fler blir löntagare öppnar det dessutom upp för ett större skatteunderlag vilket i sin tur, om pengarna används rätt, kan bidra till investeringar i infrastruktur, skola och sjukvård. Det räcker självklart inte att förlita sig på att tillväxten kommer att komma hela samhället till godo, utan det krävs att stater och deras olika institutioner tar ansvar för att hålla de offentliga finanserna i gott skick, inflationen på stadig nivå och se till att de ekonomiska medlen fördelas på ett hållbart och effektivt sätt. För att inte hamna i en situation där arbetstagare utnyttjas är det viktigt med ett väl fungerande rättsligt regelverk och arbetsrättsliga skydd för de anställda. Men tillväxt är väldigt viktigt, något som beskrivs i ett citat av den nationalekonomiska professorn Paul Colliers: ”Growth is not a cure-all, but lack of growth is a kill-all”.

Trots allt detta skräms många av globaliseringen och tror att den endast innebär att några alltid får det bättre på andras bekostnad. Men vår ekonomi är inte ett nollsummespel tvärtom. Vi tjänar alla på att fler människor får möjlighet till mer kvalificerade jobb och bättre utbildning. Givetvis finns det mycket kvar att förbättra. Ungefär 700 miljoner människor lever fortfarande i extrem fattigdom, sju miljoner barn dör varje år innan de hunnit fylla fem år, klyftorna mellan olika världsdelar är fortsatt stora och ja kapitalismen fortsätter att utsätta världen för stora miljöproblem. Men allt är inte så mörkt som det ser ut. Så sitt lugnt i båten, det kommer att bli bra.

Av Carolina Engström 

Related Posts