Share on FacebookPin on PinterestTweet about this on Twitter

Av Olof Fägerstam

Finns det no go-zoner i Sveriges förorter? I en intervju för tjeckisk media i början av året påstod Katerina Janouch att det finns 55 no go-zoner i Sverige där polisen är rädda för att operera. Hennes uttalande ledde snabbt till debatt i Sverige, och bland andra Aftonbladets Oisín Cantwell ansåg att begreppet var en överdrift. En no go-zon definieras oftast som ett område där paramilitära eller kriminella grupper tagit kontrollen och staten inte längre är suverän. Tidigare har begreppet använts om bland annat Free Derry, ett område i Nordirland som kontrollerades av Irish Republican Army mellan 1969 och 1972. Under tre år gjorde väpnade paramilitärer Free Derry otillgängligt för brittisk polis och militär.

Termen ”no go-zon” används inte av svenska myndigheter, men 2015 gav Polisen ut en rapport om 53 områden som är utsatta för allvarlig brottslighet. En majoritet av områdena ligger i Stockholm, Malmö och Göteborg men de förekommer även i orter som Växjö, Borlänge och Uppsala. Nästan alla områden byggdes under miljonprogrammet. Runt bostäderna finns oftast en stor bilväg som skiljer området från resten av staden. Därför kan miljonprogramsområdena upplevas som ett separat samhälle.

I de utsatta områdena förekommer enligt Polisens rapporter lösa nätverk av kriminella ungdomar som begår brott såsom stölder och försäljning av knark. De är själva ofta drogberoende och använder inkomsterna för att finansiera missbruket. Ovanför ungdomarna finns äldre kriminella som begår mer avancerade brott som transportrån och inköp av droger som senare distribueras av de yngre. Polisens rapport ger en bild av samhällen där hot och våld tillhör vardagen. För att demonstrera sin makt skapar de kriminella nya regler. Bland annat kan de ta saker i affärer utan att betala eller tvinga restauranger att servera dem gratis mat. Yngre kriminella hotar skolpersonal genom att hälsa från släktingar som de vet att personalen är rädda för.

Trots den höga kriminaliteten rapporterar Polisen att de har högt förtroende hos allmänheten i många utsatta områden. Men i 15 av områdena bedömer de att det existerar parallella samhällsstrukturer och religiös extremism. Här utsätts polisbilar ofta för stenkastning och bilarna patrullerar därför alltid i par. De måste utrustas med förstärkta rutor och i vissa områden bär patrullerande poliser skyddsglasögon mot grön laser.

Bara i de särskilt utsatta områdena kan kriminella utmana staten när det kommer till rättskipning som rör icke-kriminella. Här hanterar resursstarka personer dispyter mellan familjer och klaner. Ibland kan kriminella nätverk ordna jobb och bostäder, även till de som vistas olagligt i Sverige. I dessa områden drar vittnen ofta tillbaka sina vittnesmål vilket antyder att kriminella har kapacitet att hota allmänheten till tystnad.

Ofta ingår IS-gräsrötter i de kriminella nätverken. I särskilt utsatta områden rekryteras ungdomar till islamistiska organisationer, främst Islamiska Staten. Här undviker många invånare att visa sin religiösa tillhörighet av rädsla för islamister. Muslimska kvinnor riskerar repressalier om de inte uppfattas klä sig korrekt. Större delen av de som reser från Sverige för att slåss för IS har sitt ursprung i dessa områden. Polisen konstaterar dessutom att kunskapen om fenomenet är begränsad och att det förmodligen sker mycket i områdena som de aldrig får reda på.

Staten kan fortfarande agera inom de utsatta områdena, men ambulanspersonal attackeras allt oftare. Om en sådan händelse slutar med att ambulansförare omkommer kan en kris utlösas där ambulans och räddningstjänst drar sig tillbaka av arbetsmiljöskäl. En incident som visar på konsekvenserna av detta skedde i Backa år 2009, då SOS Alarm fick uppgifter om en akut sjuk man. Eftersom han befann sig i en riskzon vägrade ambulansen att hämta honom utan poliseskort. Det tog över tjugo minuter innan ambulansen kom fram och då var det för sent för att rädda mannens liv. SOS Alarm försvarade sitt agerande med att de måste avvakta om personalen kan utsättas för fara. Mannens anhöriga polisanmälde händelsen, men ärendet lades ner.

Om staten inte agerar fort riskerar den att tappa kontrollen över områdena. Detta kan i sin tur leda till att invånarna tappar förtroende för staten. När rättsväsendet blir opålitligt får starka individer utrymme att bedriva beskyddarverksamhet. På Sicilien har maffian kunskap om alla tjuvar i deras territorium, så att de kan spåra upp dem om deras ”klienter” utsätts för stöld. Att erbjuda ekonomisk och fysisk säkerhet där staten misslyckas är också ett vanligt sätt för islamistiska aktörer att vinna legitimitet bland allmänheten.

Historien om Free Derry fick sitt slut då Storbritannien invaderade området. IRA valde att inte göra motstånd och tusentals brittiska soldater, utrustade med pansarbilar och bulldozers, rev barrikaderna och ockuperade området. Jämfört med Free Derry är det en grov överdrift att kalla Sveriges förorter för no go-zoner, men det betyder inte att vi kan blunda för förorternas problem. Att göra det vore att svika alla de människor som vill ha säkerhet i vardagen, fungerande skolor och frihet från religiöst förtryck.

Av Olof Fägerstam

Related Posts