Av Jenny Nyman

Tjugohundratalet är åldern för snabb, vältrande förändring – där två av de mest fundamentala fenomen som kommit att prägla vår samtid stavas feminism och internet. I ett tidevarv av enorma digitala framsteg och vad som skulle kunna benämnas en fjärde våg av feminism tycks det oundvikligt att dessa går hand i hand. Unga kvinnor tar plats i medier på ett sätt som tidigare inte varit möjligt, och internetrevolutionen har därmed sporrat den kvinnokamp som i flera vågor svept över världen under det senaste seklet. Ja, feminismen svallar med ny styrka på världens alla hav, och starkast av allt på det världshav kallat internet.

Nya plattformar för kommunikation har bidragit till en demokratisering av kampen för ekonomisk, politisk och social jämlikhet människor emellan. Den feministiska fanan kan bäras av alla som vill det då politisk aktivism enkelt bedrivs på Facebook, Twitter, Tumblr, Instagram och bloggar. Till stor del är det en ung generation kvinnor som använder utrymmet, en grupp som historiskt aldrig givits liknande möjlighet. Internet gör härigenom dubbelt gott. Genom att användas som medel för att stärka kvinnors samhälleliga position är det i sig självt också en plats som ökar kvinnors möjlighet att uttrycka sig. Inte längre kan geografiska barriärer eller redaktionella hinder stå hejd; via delningsfunktioner och sociala plattformar förs en världsomspännande dialog kring medvetenhet och förändring. På tillgänglighetens och nätverksskapandets hav utmanas de uttryck och maktstrukturer som cementeras i traditionella medier, då unga kvinnor från skilda samhällsgrupper interagerar och når ny publik.

Kärt barn har många namn, och det senaste decenniets jämställdhetskamp har bland annat benämnts hashtagfeminism, internetfeminism eller ”networked feminism”. Detta talar sitt tydliga språk för var vår tids feminism finns att hitta. På Instagram bedrivs kroppsaktivism för att utmana normer och skapa en mer kroppspositiv omvärld. Vidare används hashtags som ett styrmedel för att påverka politiker och företag. Otaliga upprop för kvinnors rättigheter har florerat på mediala plattformar de senaste åren. År 2014 spreds hashtaggen #YesAllWomen med anledning av en dödsskjutning av sex amerikanska kvinnor, varpå tusentals historier delades under hashtaggen för att belysa problematiken med trakasserier och våld mot kvinnor. Senare samma år fick #BringBackOurGirls spridning efter Boko Harams kidnappning av 276 nigerianska skolflickor. Denna hashtag skapade global uppmärksamhet kring fallet och inledde dessutom en diskussion kring västvärldens medierapportering. Fler hashtags har självklart tillkommit sedan dess. Det är knappast nödvändigt att påminna om, men alltjämt viktigt att driva vidare, den explosionsartade revolution som kom av #Metoo i fjol. Internetfeminismen är ett globalt nätverk, där aktioner i ett land sprids till långt fler. Detta synliggörs inte bara genom hashtags. I Washington, USA, initierades år 2017 demonstrationen ”Women’s March” för att främja bland annat kvinnors rättigheter, HBTQ-rättigheter och invandrarrättigheter. Aktionen föranledde systerdemonstrationer i flera andra städer i USA och i länder som Sverige och Storbritannien, vilka totalt samlade mellan tre och fyra miljoner människor. Den här uppslutningen har internet att tacka.

Denna teknikeras aktivism med feministiska förtecken har kritiserats för att vara ineffektiv och mer ytlig än kärnfull – man menar att hashtags, selfies och inlägg på bloggar, Twitter och Facebook inte gör någon verklig skillnad. Sexism och rasism fortsätter att genomsyra såväl internetvärlden som världen IRL, och i många sammanhang ges en alltmer negativ bild av samhällsutvecklingens riktning. Feminismen på internet kan ses som ett svar på den misogyni som även tillåts spridas där; slagfältet mellan feminism och sexism har bara förflyttats till en virtuell front. Och detta kan till viss del vara sant, men innebär för den delen inte en ”ett steg framåt och två steg tillbaka”-situation. Till exempel kan inte förnekas det omvälvande genomslag som #Metoo har haft. Kvinnor som kontinuerligt har misskrediterats efter att ha vittnat om sexuellt våld ges äntligen utrymme, och detta har börjat att förändra ett grundläggande förhållningssätt hos företag, politiker och andra makthavare. #Metoo är det yttersta exemplet på hur ett internetfenomen går till en samhällsrevolution. Vidare är internetfeminismens normerande kraft stark, då dess budskap inte begränsas till de som redan har kännedom om det. När man talar om den fjärde vågens feminism kan man inte tala om en enda rörelse, utan om flera. Feminismen mobiliserar sig i internets alla hörn, den syns överallt och den bjuder in alla. Vågen tillåter underrepresenterade grupper att ta plats, och innebär därigenom en demokratiseringsprocess där rättigheter inte längre begränsas till de med flest möjligheter. Över digitala kommunikationskanaler sammanlänkas och stärks miljontals människor kring samma mål.

Det tjugonde århundradet har burit med sig en feminism som speglar sig i vår digitala tidsålder, där internets öppenhet och delningsmöjligheter omformar och sprider kampen för lika rättigheter. Människor – med unga kvinnor i fronten – organiserar sig kring den feministiska kampen. I olika forum delas erfarenhet och åsikter och budskapet får viral spridning. Ja, internet har lyckats demokratisera den feministiska kampen och fått dess vågor att nå ny storlek och vidd – på det virtuella havet blåser en feministisk storm.

Av Jenny Nyman

Bild: Rasmus Eriksson

Related Posts